»Vågar man inte ta en risk blir det tråkigt«

Under den svenska it-boomen för femton år sedan flockades svenska politiker kring de unga kreatörerna: Jonas Birgersson, Johan Staël von Holstein, gänget på Spray.  Näringsminister Björn Rosengren, statssekreterare Ulf Dahlsten, partiledare Carl Bildt – alla ville sola sig i glansen av »den nya ekonomin«.

Politikernas intresse svalnade, men några av it-entreprenörerna överlevde och finns på banan igen.

Hjalmar Winbladh är en av dem och han ska, innan vi har ätit färdigt, berätta vem som ringer honom i dag.

– Det är som med torghandel, säger Hjalmar Winbladh, när han ska beskriva det moderna sättet att konsumera, handla, kommunicera.

Mobilen blir en hubb, en försäljningskanal, kommunikationscentral. Det är nära, överskådligt och trevligt. Tänk bort storskaliga gallerior.

Hjalmar Winbladh vet precis vad han vill ha från menyn på restaurang Råkultur. Han äter gärna här i närheten av kontoret. Vi litar på servitrisen, väljer det hon föreslår, för »det brukar bli bra«.

I nära två decennier har Hjalmar Winbladh drivits av att hitta innovativa affärsmodeller med ny teknik som utgångspunkt. I mitten av 1990-talet var det mobilt internet, sen IP-telefoni och nu handlar det om smarta mobiler. Han beskrivs som en superentreprenör i klass med Skypegrundaren Niklas Zennström.

Som många andra entreprenörer hoppade han av sina studier, startade en budfirma och på den vägen är det. Vid dryga 30 år hade han byggt ett nyskapande företag, genomfört en miljardaffär och seglat jorden runt med familjen.

Han har själv kallat sig för återfalls-entreprenör. Nu säger han att innovationer ligger i hans dna.

Över lunchbordet kan han låta så här:

Bra entreprenörskap, det är att gå upp tidigt på morgonen! Och: Våga misslyckas!

– Det är inget konstigt att satsningar ibland slår fel. Vågar man inte pröva och ta risk då blir det tråkigt. Och man kanske missar den stora succén!

För tre år sedan startade han mobil-appen Wrapp, som låter användaren ge bort och få digitala presentkort från olika butikskedjor. På frågan om vad som är poängen med ett digitalt presentkort brister Hjalmar Winbladh ut i en ordrik och ivrig berättelse på svengelska med uttryck som »sociala grafen, social friend marketing och multi channel«. Han kan inte dölja sin entusiasm över att än en gång »skapa kundnytta med hjälp av den nya tekniken, ha paketerat en tjänst i en affärsmodell.«

Att Wrapp har lanserats utomlands är en självklarhet, särskilt på den amerikanska marknaden.

– Man måste tänka globalt från allra första dagen. Den som tänker dot.com får en marknad som är så mycket större.

Men det får gärna börja i Sverige.

– Vi har bra utbildningar, stort intresse för teknik, bred tillgång till internet och ett historiskt arv av att bygga företag som Ericsson och Telia.

Fördel Sverige alltså. Den dystra bild av företagsklimatet som brukar målas upp av intresseorganisationerna känns väldigt avlägset.

Under en lunch med Hjalmar Winbladh får man en känsla av att allt är möjligt och intressant.

– Stockholm är en av de fem attraktivaste städerna i världen för internationella investerare. Skype och Spotify startades ju här så det är ingen slump att de kommer hit för att hitta nya bolag att satsa på.

– Internetbolag är svaret på hur Sverige kan växa. I dag används »produkterna« i hela samhället från banker till sjukvård. Det är vardagslösningar som vi inte längre tänker på.

– Som medicinsk diagnostik. Ett problem i kampen mot malaria har varit att snabbt kunna ställa diagnos. Forskare vid Karolinska institutet har utvecklat en relativt billig teknik att via en applikation analysera blodprov. Min uppgift är att »gifta ihop« diagnostik med mobilt internet.

Internetbaserade företag sysselsätter allt fler i Stockholm. Spotify med 1 000 anställda växer ständigt ur sina lokaler, Ericssons och Telias gamla kontor i Nacka befolkas numera av internetbolag.

– På Rebtel, som jag var med och startade för några år sedan, jobbar i dag nästan 100 högutbildade personer. De genererar i bästa fall ytterligare fyra-fem jobb.

Hjalmar Winbladh gillar att fler unga människor identifierar sig som »job creators« i stället för »job seekers ».

– På min tid var det fint att börja som trainee på ABB. Tänk så avlägset det låter.

Det vanliga företagargnället är, som sagt, frånvarande under vår lunch.

Men när han får frågan om svenska politiker har hört av sig skrattar Hjalmar Winbladh lite uppgivet och svarar med en viss ironi i rösten.

– Inte en enda. Däremot har jag varit inbjuden till Downing Street tre gånger.

Lunch med Fokus | Sushi på Råkultur

Bjuden på lunch: Hjalmar Winbladh.

Aktuell med: It-entreprenör som försöker få sitt senaste bolag Wrapp att lyfta.

Åt och drack: Flera olika sushirätter, som tempurafriterad soft-shell-crap, halmad röding, ankbröst teriyaki, tartar på pilgrimsmussla och momofuku med plommonhchili. Drack vatten och ekologiskt grönt te.

Stod för notan: Brita-Lena Ekström som åt och drack samma sak.

Var: På Råkultur i Stockholm.

Fotograferade: Marieke Timm.