»Vi har inget att erbjuda medlemmarna«

Politik är att välja. Anna Troberg väljer kycklingsallad på Chokladkoppen, ett gayfik i Gamla stan i Stockholm med lågt i tak och tjocka stenväggar.

Det fanns en tid när hon brukade hänga här. När hon hade tid att hänga här. Det var innan hon blev partiledare.

Partiledare ja, det är en lustig historia det där. För några år sedan var hon en rätt anonym bokförläggare och författare som drev en populär blogg under pseudonymen Rosetta Sten. Hon hade svårt att välja politiskt mellan rött och blått men visste att hon – precis som kollegorna i branschen – ogillade piratpartiet och fildelarna som stal hennes levebröd.

– Jag var inte dödsimponerad av piraterna, så jag tänkte att nu ska jag tufsa till dem, och så skrev jag ett rätt elakt, eller väldigt elakt, inlägg om pirater.

Hon hade förväntat sig att få hundratals kommentarer som idiotförklarade henne. I stället fick hon seriösa svar från piratpartister som argumenterade vänligt och tipsade henne om vad hon borde läsa.

Anna Troberg tog ledigt från jobbet i två veckor, beställde hem böcker, läste allt hon kom över i frågan och pratade med så många hon kunde på båda sidor i upphovsrättskriget. Till sist hade hon, som i vanliga fall är så envis, låtit sig övertygas om att fildelningen bara kunde stoppas genom massiv övervakning. Och det var ett pris hon inte var beredd att betala.

När hon nu, dryga tre år senare, tuggar på sin kycklingsallad gör hon det som partiledare för piratpartiet. En kvinna i toppen för ett parti vars medlemmar till 90 procent utgörs av män.

I jämförelse med föregångaren, den burdusa Rick Falkvinge som numera officiellt har titeln »politisk evangelist«, framstår hon som en putsad Maria Wetterstrand-typ.

Åtta hyllmeter med olika utgåvor av Jeanette Wintersons böcker skvallrar om att hon är mer humanist än tekniker (även om man för rättvisans skull även måste nämna hennes beroende av datarollspelet Oblivion). Och trots hennes bredd, kan det inte vara en lätt uppgift att fylla kostymen efter en person som arbetade dygnet runt och i praktiken var partiet.

Anna Troberg ser det inte riktigt så.

– Rick var helt rätt person för att starta upp partiet. Men nu har vi funnits i fem år och partiet har mognat till sig, då behövs något annat. Och jag tror att jag kan göra det bättre än Rick. Det var också det han kände själv.

Överst på Trobergs att-göra-lista när hon tillträdde vid årsskiftet stod tre saker. Att skruva ner tempot, att börja kommunicera så att vanliga väljare förstår, och att göra politiken roligare.

– Vi har inget att erbjuda våra medlemmar. Vi kan inte betala dem. Vi kan inte lova dem att de får ett bättre liv om några år. Vad vi måste erbjuda dem är att ha kul hos oss, för det är det enda vi har att locka med.

Vart förnyelseprocessen kommer att ta politiken är än så länge en öppen fråga. Olika viljor i partiet drar åt olika håll. Vissa vill att piratideologin fördjupas. Andra att den breddas.

Politik handlar som sagt om att välja. I valet 2010 valde endast 0,65 procent av svenskarna att rösta på piratpartiet. Det var partiets andra misslyckade riksdagsval i rad och långt ifrån de 7,13 procent som partiet fick i EU-valet 2009.

Anna Trobergs förklaring är på samma gång en diagnos över partiet:

– Jag tror att vi brände ut oss under EU-valet. Riksdagsvalet blev ett konstigt val. Det blev inte ens ett val mellan det röda och det blå blocket, skumt nog. Det blev ett val mellan Mona och Fredrik. Och om man inte är Mona eller Fredrik så hamnar man mitt emellan.

Där, i ingenmansland, har piratpartiet befunnit sig sedan dess. Medlemsantalet har sjunkit från toppnoteringen på 50 000 – i en tid när FRA-lag, Ipred och Pirate Bay-rättegång fanns i det allmänna medvetandet – till 11 000. Hade tidningarna brytt sig om piratpartiet hade de skrivit »kris« med stora svarta bokstäver.

Nu skriver de sällan någonting alls, och partiet får lita till sina egna kanaler på internet för att nå ut. Tre år har Anna Troberg på sig. För lyckas piratpartiet inte då är det kört. För inte kan ett parti som misslyckas med att ta sig in i riksdagen tre gånger överleva?

– Kört är det inte även om vi misslyckas i valet 2014. Men det är klart att det finns en press. Vi måste lyckas.

Inför en sådan uppgift vore det lätt att deppa ner sig, men Troberg är inte den som tror på dystopier. Dessutom har hon ett ess i rockärmen som kommer att förändra förutsättningarna nästa gång Sverige går till val.

Den stora planen stavas supervalår. 2014 infaller både EU-val och riksdagsval med bara tre månaders mellanrum, vilket kommer innebära att hela året blir till en enda lång valrörelse. En valrörelse där piratpartiet, i egenskap av sitt mandat i Europaparlamentet, kommer att bjudas in till tv-debatter och synas i valguider.

– Rent krasst så tror jag att det är så här: blir vi invalda i Europaparlamentet så tror jag att vi har en väldigt stor chans att komma in i riksdagen också.