Intervju

»Vi har varit ett introvert företag«

Text: Mareike Timm

Publicerad 2014-05-01

De byggde den mitt på stambanan. Deras älskade stambana.

Med Crister Fritzson-mått mätt skulle orden som yttras en aprildag i restaurangen på Waxholms hotell kunna kallas ett vredesutbrott.

– Vi kör i 200 kilometer i timmen, och de bygger en pendeltågsstation rakt på spåret. Utan ens ett sidospår ...

Han suckar över skåningarnas tilltag. Någon jävla ordning får det väl vara med en järnväg.

Det där sista säger han inte. För SJ:s vd sedan ett drygt år är en kylig man. Förmodligen en förutsättning för att ha jobbet. En något mer hetlevrad person hade ju på hans position drabbats av hjärtinfarkt vid första lövhalkan.

Han känner ingenting, säger han. Ingen ångest när första snön faller. Inga stressymptom när temperaturen faller under noll.

Samtidigt saknas det inte material för den som vill försöka provocera honom. Som det där som stod i tidningen häromdagen, att Trafikverket struntat i att rusta upp järnvägen i Dalarna – trots att SJ satt in nya tåg på sträckan. Det fanns tydligen inga pengar. Så dagen efter fanns en notis om att regeringen plöjer ner 123 miljoner kronor i en helt ny flygplats. I just Dalarna.

Han pressar kniven genom strömmingens frasiga stekyta. Ser ut över kastellet på andra sidan fjärden. Säger först något om att alla trafikslag behövs, att ... äh, verkar han tänka och säger:

– Miljötänkandet har inte slagit igenom i regeringens planer. Tyvärr. Det måste finnas en tydligare nationell strategi. Du kan åka tåg mellan Stockholm och Göteborg 74 000 gånger och släppa ut lika mycket koldioxid som om du åker flyg en gång. Vi måste ta till oss det.

Nu stiger pulsen litegrann. Han får ännu en fråga om skåningarna. Det var väl inte bara en utan fem stationer som skulle byggas?

Jo. Ingen bra idé alls.

– Stambanan byggdes ju för att det skulle gå snabbt att färdas genom landet.

Nu verkar politikerna i Skåne – utan uppläxning från vare sig regeringen eller Trafikverket – ha bestämt sig för att göra den till en spårvagnsräls.

Skånetrafiken alltså. Don’t get him started. För något år sedan konkurrerade de ut SJ från linjen Malmö–Göteborg. SJ fick en massa skit för att de lämnade Västkustbanan, men kom tillbaka med ett nytt koncept: ett snabbtåg som skulle rikta sig till affärsresenärerna.

– Så veckan innan lanserar de ett eget expresståg!

Att de tränger ut ett vinstdrivande företag på det sättet, säger han, leder bara till krångel, fördyringar och långsammare järnvägstrafik. Och det är inte bara i Skåne det sker. På linjen mellan Stockholm och Uppsala vill nu SL in och kriga.

– Vi kan inte konkurrera mot subventionerad trafik på det sättet. I längden tror jag bara att det leder till att fler tar bilen.

Det har kallats ett ödesår för SJ, detta 2014. De sista delarna av monopolet monteras ned, företaget får konkurrens på linjen Stockholm–Göteborg och kostnaderna ska bantas med sammanlagt en miljard kronor.

Men Crister Fritzson vill inte ta några dramatiska ord i munnen. Det är ju bra för alla om järnvägstrafiken tillsammans knaprar marknadsandelar från bil- och flygtrafiken. Dessutom ökade SJ antalet resenärer med tio procent på linjen Malmö–Stockholm förra året, trots konkurrensen från Veolia.

Han måste säga så, eftersom han också sitter som ordförande i branschföreningen Tågoperatörerna. Men Crister Fritzson har en omvittnat osentimental inställning till det anrika företag han leder. När SJ nyligen flyttade från sina K-märkta lokaler kunde en chef säga till medierna att han var »helt knäckt« över att behöva lämna kontoret på Stockholms centralstation. Fritzson tycker att det är skönt. Ljust och fräscht liksom. Och allt det där snacket om att järnvägen skulle vara så komplex? Stämmer inte.

– Vi måste göra det enklare. Det vi ska göra är att se till kundens behov. Det är inte så annorlunda jämfört med andra företag.

Brydde sig alltså inte SJ om sina kunder förut?

– Vi har varit ett introvert företag. För hierarkiskt och invecklat.

Han har suttit i ett otal möten med allt från »ombordare« till resenärer. Deras idéer börjar synas på tågen nu: gratis 4g-nät, barnhörnor, bättre dörrar, nya restaurangvagnar och så vidare.

Lite komplicerat är det ändå ibland. Den där nya kapaciteten för att få bort isen från tågen snabbare tar lite tid att förklara. Och så är det de där överintresserade kunderna, trainspotters, de som skriver på tågforum på nätet. Crister Fritzson brukar vara inne på sajterna med jämna mellanrum och se vad entusiasterna skriver.

Det där hängivna intresset hade de inte riktigt när han var vd på Teracom. Det är ju – som bekant– något speciellt med tåg.

– Jag har hört att »Fråga lokföraren« är den mest lästa delen av vår ombordtidning Kupé. Jag förstår det. Jag läser också alltid den sidan först.