»Vi ska vara stolta över vårt svenska arv«

Här spelade han med hiphopbandet Infinate Mass 1995. Men det är inte därför filmregissören Amir Chamdin vill äta lunch på restaurang Prinsen.

– Jag gillar klassiska ställen med god mat, säger han och beställer in stekt strömming.

Han är glad, anspråkslös och lite längre fram rätt irriterad över ett och annat. Amir Chamdin, som är född 1974, inledde sin karriär som sångare i tjugoårsåldern, men började snart att i stället regissera musikvideor för bland annat The Cardigans och The Hellacopters, så småningom även ett dussintal reklamfilmer.

Nu är han aktuell med långfilmen »Cornelis«, som har premiär på Vreeswijks dödsdag den 12 november.

Inför intervjun får jag se nio minuter i ett svep av filmen i en av SF:s biografer i Hallunda. Klippet visar första mötet mellan Cornelis och Metronomproducenten Anders Burman i början av 60-talet. Nostalgin från ett svunnet Stockholm känns igen från Chamdins debut som långfilmsregissör med »Om Gud vill« 2006.

Den gången spelades den kvinnliga huvudrollen av Nina Persson från The Cardigans med Chamdin själv, lik en ung Robert De Niro, som motspelare. I förtexterna ljöd Cornelis »Somliga går med trasiga skor«. Redan då fanns drömmen om att göra film om Vreeswijk, berättar Amir Chamdin. Frågan var bara hur.

Producenten Martina Stöhr hade Amir Chamdin lärt känna redan för tio år sedan i reklambranschen. Deras samarbete mynnade så småningom ut i en gemensam önskan att göra långfilm, och i dag drive de bolaget Chamdin & Stöhr, som har producerat filmen om holländaren som blev svensk nationalpoet.

Martina Stöhr berättar att hon uppfattar Chamdin som en ödmjuk person. Han ser möjligheter där andra ser problem, säger hon. Jag frågar honom vad han tror att hon menade med det.

– Jag drivs inte av ångest när jag filmar. Jag blir fortfarande som ett barn bara jag har en kamera framför mig. Jag drivs av att visa att allt går bara man vill. Står du i ösregn på inspelningsplatsen och solen skiner i manus, då kan du inte tappa sugen. Du måste lösa det.

Till slut blev det Hans-Erik Dyvik Husby som fick uppdraget att gestalta den på en gång bullrige och finstämde Cornelis Vreeswijk. Dyvik Husby är mest känd under namnet Hank von Helvete i punkbandet Turbonegro. Kanske inte så porträttlik egentligen, men som förmedlare av karaktären Vreeswijk är han övertygande, inte minst i sången.

– Jag vill krossa myten om Cornelis som ofta byggts upp av män. Ibland av män som själva är trubadurer. Människan bakom den där historien, till exempel familjefadern Cornelis, är intressantare för mig, säger Amir Chamdin.

Antonia Pyks manus skildrar Cornelis från genombrottet på 60-talet nästan ända fram till slutet när han gick bort i cancer 1987. Nedslag i karriären varvas med scener ur det stormiga privatlivet, kantat av missbruk och trasslig ekonomi.

Under vårt samtal blir det tydligt hur illa Chamdin tycker att Cornelis behandlades av media mot slutet av sitt liv.

– Det var en häxjakt. Han utpekades till och med i media som påstådd pedofil, säger Amir Chamdin irriterat.

Vreeswijks breda musikalster finns ju där, men hur mycket kan man så att säga fantisera om en verklig person? Amir Chamdin säger att han inte har sett det som ett problem, eftersom materialet kring Cornelis är så stort. Inspelningar av samtal mellan Cornelis och hans kollegor och vänner har hjälpt till att visa vägen.

Filmmusiken är komponerad av Cornelis son Jack Vreeswijk. Han har blivit en viktig person under arbetet med filmen. »Bollplank och polare«, säger Amir Chamdin. Han är upprörd över att arvet efter Cornelis inte kommit sonen till del.

– Många tjänar pengar på Cornelis men Jack får ingenting. Det är för jävligt och gör mig väldigt ledsen.

 Själv bor Amir Chamdin i Vasastan med sambo och 4-årige sonen, som heter Stanley efter favoritregissören Kubrick.

– »2001« är den bästa film som gjorts.

Men sonen föredrar än så länge Svamp-Bob Fyrkant, upplyser Chamdin. Själv såg han tidigt »Djungelboken« och Chaplins filmer på bio med sin pappa. Också Cornelis fanns tidigt i Chamdins liv. När pappan kom till Sverige från Syrien 1968 fick han rådet av sin svensklärare att lyssna på Cornelis för att lära sig språket. Ett råd som följdes.

Är Chamdin nöjd med filmen om sångaren som spelades under barndomen?

– Jag vet i alla fall att jag gjort allt jag kunnat. Jag kan argumentera för varje tagning, varje klipp. Man hade kunnat göra tio filmer om Cornelis. Det här är en av dem. Vår närhistoria kryllar av intressanta personer att göra film om. Vi ska vara stolta över vårt svenska arv.

När Mikael Marcimain spelade in tv-serien »Lasermannen« debuterade Amir Chamdin som skådespelare som ett av offren. (Är man uppmärksam kan man också se Marcimain skymta förbi som statist i början av filmen »Om Gud vill«.) Då som nu tycker Chamdin att boken »Lasermannen« av Gellert Tamas borde vara obligatorisk i skolorna. Och de senaste veckorna har den blivit än mer aktuell genom skotten i Malmö.

– Den är lika viktig i dag som 1991.