»Vi skulle vara en bra ägare för vårdföretag«

Det är en het försommardag och svalt välkomnande inne på restaurang Lydmar på Blasieholmen. Genom stora fönster skymtar Södermalm och Slottet bakom grönskande lövträd.

Fyllda bokhyllor ger ett trivsamt intryck av stil och smak. Personalen i jeans och uppkavlade skjortärmar, skojar och hejar på gästerna. Statusmarkören att vara igenkänd verkar inte bita på min lunchgäst Susanna Campbell, vd för det börsnoterade investmentbolaget Ratos.

– Hinner sällan äta ute så ofta. Men i dag var det trevligt att ta en promenad hit i det vackra vädret.

Susanna Campbell är både känd och okänd. Hon har funnits med på listorna över mäktiga kvinnor i svenska näringslivet ett bra tag, knep förstaplatsen 2012 och gled ner på andra plats förra året. Ratos, som hon är vd för sedan ett par år tillbaka, är inte lika bekant för allmänheten. Desto mer kända är alla de bolag och varumärken som Ratos äger: biografkedjan SF, norska braskaminen Jøtul och drycken Gammel Dansk för att nämna några.

Ratos är alltså en del av riskkapitalbranschen.

– Men vi bygger inte upp fonder och är inte heller ett renodlat investmentbolag. Vi kallar oss helt enkelt för ett ägarbolag.

Ratos firar 60 år på börsen nu i juni, äger 18 bolag och har ett börsvärde på 22 miljarder kronor.

Hon är angelägen att skilja ut sig från andra riskkapitalister, som efter vårdskandaler och skatteplanering hamnat i den politiska hetluften.

– Privat equity-fonderna är generellt mer kortsiktiga. Vi är inne i våra bolag betydligt längre. Därför tror jag att vi skulle vara en bra ägare för till exempel vårdföretag.

Jo, Ratos har räknat på bolag inom vård, skola och omsorg. Men det är för dyrt än så länge, säger Susanna Campbell, och som sagt, den politiska osäkerheten är stor. Hon tycker det är trist att frågan om vinst i välfärden är så laddad, att ingen vågar ta i den på allvar.

– För vem ska göra de nödvändiga investeringarna i till exempel äldrevården? Det borde diskuteras i stället för att slå på varandra från höger och vänster.

Vi lämnar den infekterade valfrågan om vinst i välfärden och ägnar oss en stund åt räkorna och laxen.

Om ett par dagar ska Susanna Campbell fylla 41 år. Hon är inte särskilt vd-stylad, med blond kortklippt frisyr, anspråkslösa smycken och bekvämt sval blus.

Hon började med maskinteknik på gymnasiet, kom på andra tankar och tog examen på Handelshögskolan i Stockholm. Efter några år på investmentbanken Alfred Berg och managementkonsulten McKinsey började hon på Ratos 2003. De senaste två åren har hon alltså varit högsta chefen. Hon tillhör därmed en minoritet: kvinnliga börs-vd:ar. De är 15 till antalet i dag. De kan nu betrakta hur en yngre manlig generation av vd:ar kliver fram i karriären. 40-plussarna positionerar sig på bolag som Ericsson, Telia Sonera och Volvo.

Spelar denna föryngring någon roll för kvinnors karriär i näringslivet?

– Det går för långsamt, säger hon med märkbar otålighet.

– När en av mina medarbetare bad om två månaders pappaledighet svarade jag; varför så kort?

Hon tycker man ska dela lika på föräldraledigheten. Rakt av.

– Det skulle föra jämställdheten framåt och underlätta för både män och kvinnor att bryta gamla mönster. I dag utgår man från att en arbetsresa måste starta söndag kväll och avslutas på fredag kväll. Varför?

Hon började då Ratos var i ett besvärligt skede. Börskursen föll och notan för nödvändiga omstruktureringar blev hög.  De 60 000 aktieägarna var inte glada, men på bolagsstämman i början av maj var tongångarna ljusare. »Efter ett par tuffa år bakom oss kan vi nu blicka framåt.« Susanna Campbell såg inte det minsta nervös ut inför sina aktieägare.

Är det roligt att vara vd? 

– Det kan vara ensamt. Det yttersta ansvaret blir så tydligt. Du slipper inte undan. Det är lärorikt. Men 2012 var det inte roligt.

Att köpa, driva och sälja bolag däremot – det är roligt.

Susanna Campbell berättar livligt och entusiastiskt om det teamwork som krävs för att utveckla ett förvärv till en lyckad lönsam investering. I Ratos fall får det ta fem till tio år innan det kan vara dags att sälja.

– Man är coach, mentor, pådrivare. Det handlar faktiskt mer om människor än pengar. En insikt som vuxit fram.

När vi dricker kaffe undrar jag hur hon tänker, finns det ett liv efter Ratos? Jag förväntar mig ett svar i stil med att bli styrelseproffs eller vd i ett producerande bolag.

Susanna Campbell ser förvånansvärt uppriktig ut när hon börjar prata om andra framtida möjligheter:

– Varför inte något ideellt. Jag skojar inte. Jag menar allvar. Kanske i Afrika.

Lunch med Fokus | Räksallad på Lydmar

Bjuden på lunch: Susanna Campbell, vd för Ratos.

Aktuell med: Ratos firar 60 år på börsen.

Åt och drack: Räksallad med rhode islandsås. Drack mineralvatten och en cappuccino efter maten.

Stod för notan: Brita-Lena Ekström som åt varmrökt lax med sikromsstuvad potatis, pocherat ägg och spenat. Drack också vatten men tog bryggkaffe i stället.

Var: På Lydmar i Stockholm.

Fotograferade: Mareike Timm.