Adelsohn i kubik
Toppbild: TT
Ulf Adelsohn, den gamle moderatledaren, åkte till Kina och Hongkong 1985. Han tog med sig en telefon hem och pluggade in den i jacket. Det behövdes sådana då. Jack, alltså.
I en intervju berättade han glatt – han gör gärna det – om sitt inköp. Det ledde till en polisanmälan, för Televerket hade fortfarande lagligt monopol på att förse svenskarna med telefoner. Man fick låna apparaterna. De tillhörde Televerket, inte användarna. Adelsohn fick plikta med 15 dagsböter.
En av årets mest stillsamt bisarra nyheter påminner om det här. Fast på en annan skala.
Salvator Mundi – en målning av Jesus som kanske, kanske inte, är ett verk av Leonardo da Vinci – såldes för 450 miljoner dollar på Christie's i New York i november. Att betala i runda slängar 3,8 miljarder kronor för en målning, som till större delen består av sentida restaurering och med diskutabelt ursprung från början, är i sig bisarrt. Men när New York Times några dagar senare rapporterade att köparen var den saudiska kronprinsen Mohammed bin Salman, genom ett par bulvaner, blev historien ännu mer absurd. Inte främst för att bin Salman samtidigt var upptagen med sin lilla statskupp, utan därför att han inte kan ta med sig målningen hem, utan att bryta mot lagen. Han har helt enkelt gjort en Adelsohn.
Alla kristna bilder, symboler och texter är förbjudna i Saudiarabien, inte bara i offentligheten, utan även i privata hem. Att avbilda människor i konst är i sig otillåtet och att göra det med en profet, som är den ställning Jesus har i islam, är ännu mera otillåtet. Och vi vet ju alla vad det ännu mera otillåtna brukar leda till i Saudiarabien. Man får vara glad om man bara blir av med en lem och inte huvudet. Femton dagsböter à 20 kronor ter sig rätt löjligt i jämförelse.
Men nu ska målningen förstås hänga på Louvren. Ja, Louvren i Abu Dhabi, alltså. Landet har betalat Frankrike 525 miljoner dollar, ungefär 4,4 miljarder kronor, för att i trettio år och sex månader få använda namnet Louvren på sitt nya museum. Och ytterligare drygt sex miljarder kronor för att hyra in franska chefer som ansvarar för omkring 300 inlånade verk.
Men det är en annan historia, som inte har ett dugg att göra med Ulf Adelsohn.
Läs mer krönikor av Johan Hakelius:
