Vore livet verkligen sämre utan en regering som leker »influencers«?
Toppbild: TT
Imorgon kommer många svenskar att få saker de inte behöver. På det sättet skiljer sig inte julafton från vilken annan dag som helst, för är det något det här året visat är det att vi samlar på oss en massa saker utan att veta vad de ska vara till för.
En regering, till exempel.
Mot slutet av året, då Stefan Löfven började uppvakta ”influencers”, föll den sista biten på plats. Årets första bit var allt tal om ”expertmyndigheter” under tidig vår. Själva brickan att lägga pusslet på — en regering som sitter på villkor att inte föra sin egen politik — fanns där sedan januari 2019.
Vad den eviga ramsan om expertmyndigheter lärde oss var att regeringen betraktade sig som en administrationsministär. I själva verket, var budskapet, styrs Sverige av en junta folkhälsotjänstemän. Regeringens uppgift är bara att verkställa juntans önskningar.
Hakelius: Vi har hamnat i en kreditorgie – och ingen pratar om konsekvenserna
Vad regeringens symbios med ”influencers” lärde oss var att regeringen egentligen är, eller åtminstone vill vara, just det: ”influencers”. De ständiga presskonferenserna, de många ”rekommendationerna”, vädjandet och åthutningarna — ”obstruera inte”, som socialminister Lena Hallengren sade i ett försök till auktoritärt ledarskap som redan blivit klassiskt — avslöjade kärnan i modern politik, nämligen att kärnan inte finns. Det vi kunde ana redan för ett par decennier sedan har nu blommat ut i full prakt: idén att allt egentligen handlar om informationshantering och kommunikation. Vad som sker, varför det sker och hur det sker är inte det viktiga. Det viktiga är hur det beskrivs. Hur det ”kommuniceras”. Vems ”berättelse” som blir den gällande.
Regeringen är bara en ”influencer” bland andra.
Regeringsmaktens mest centrala fråga har blivit att hitta på fiffiga sätt att just bli regeringsmakt. När det väl är gjort återstår bara administration med hänvisning till tjänstemän och ett evigt tjat.
Så, denna avskaffade jul, är det inte dags att fundera på andra saker vi kan avskaffa? Varför hålla fast vid meningslösa och slösaktiga traditioner, bara för att de är traditioner?
Vore livet verkligen sämre, eller ens märkbart annorlunda, utan en regering?
