Återinför slaveriet

Till och med placeringen på sidan, för er som fortfarande läser tidningen i pappersformat, är tidstypisk: längst ned i en liten ruta.

De stora mediala utrymmena är förbehållna fantasierna, de fixa idéerna, självbedrägerierna, lojalitetsritualerna. Hårda fakta och punkterande analys får, om sådant publiceras alls, nöja sig med ytor obetydligt större än de som viks för rättelser.

De som följt Per Kågesson ända sedan kärnkraftsomröstningen har garanterat fått ett och annat att reta sig på. Han är inte särskilt inställsam och han har sina käpphästar. Men den som följt Per Kågesson har också lärt att uppskatta hans raka, direkta stil. Inget nonsens. Stilen verkar bottna i en ärlig strävan efter att se världen som den faktiskt är, acceptera de begränsningar det innebär, men för den skull inte tappa modet.

Hans lilla artikel i Svenska Dagbladet i dag är ett gott exempel.

Per Bolund, Miljöpartiets nya språkrör, började sitt rörläggande med att föreslå — eller möjligen kräva — solceller på varje nytt bostadstak. Ett ganska gott exempel på den sortens utspel som blandar signalpolitik, önsketänkande och positivt laddade ord i lika delar. Per Kågesson låter helt enkelt själva jorden gå i svaromål. Inte i form av något amorf moder Gaia, utan den faktiska jorden, i sitt runda, astronomiska faktum.

Att Sverige, som Bolund föreslår, ska följa Kaliforniens exempel vad gäller solceller, har en liten hake, påpekar Kågesson:

”Om Bolund skaffar en jordglob så kan han se att Kalifornien ligger mellan trettioandra och fyrtioandra breddgraden. På vår sida om Atlanten motsvaras det av Rom i norr och Tripoli (Libyen) i söder. Sveriges sydligaste punkt ligger norr om 55:e breddgraden och Treriksröset ligger strax norr om 69:e breddgraden. I USA motsvaras detta grovt sett av Alaskas nord-sydliga utbredning.”

Solflödet på dessa, södra breddgrader är ungefär dubbelt så stort som på våra och mycket jämnare fördelat under året. En statsstödd explosion av solceller i Sverige skulle antagligen leda till konstlat billig el på sommaren, när elbehovet är mindre. Det skulle i sin tur leda till minskade investeringar i de miljövänliga alternativ som faktiskt fungerar året om, påpekar Kågesson.

Det går säkert att skriva en replik på Kågessons replik, men erkänn att det känns befriande att läsa en text av det här slaget. Rak, enkel, kort och saklig. Inga drömmar, utspel eller svävande orimligheter.

Vad vi behöver återupptäcka — jag blir allt mer övertygad om det — är vikten av slavarna på triumfvagnen. De som viskar ”du är dödlig” när visionerna och hallucinationerna får fast grepp över våra ledare. Inte bara faktagranskare eller vallöfteskontrollanter, som mekaniskt prickar av rätt eller fel utifrån den forskning de råkat få tag på. Vi behöver slavar som inte är samtidens fångar. Som ser det absurda i vår egen tid och har förmågan att benämna det.

Per Kågesson är en bra början.