Hakelius: Först antiken, nu Bibeln – Skolverket förnekar sig inte
Toppbild: TT
Ett av de skojigare argumenten för att antiken kunde lyftas ut ur historieundervisningen i den svenska skolan var att eleverna redan nu knappt hinner bekanta sig med antiken. De får ändå bara elva timmar i årskurs sju.
”Man kan knappast tro att eleverna får med sig kunskaper om antikens betydelse för rättsväsende, dramatik, arkitektur och annat på de timmarna”, sade till exempel Anna Westerholm, chef för Skolverkets läroplansavdelning till Dagens Nyheter.
Alltså: det är redan så dåligt att man lika gärna kan styrka alltihop.
Jag undrar om samma resonemang ligger bakom att Bibeln försvunnit ur Skolverkets förslag till ämnesplan för religionskunskap i grundskolan. Det är Världen idag som noterar den intressanta ändringen:
”I förslaget till ny ämnesplan nämns inte Bibeln överhuvudtaget och religiösa urkunder nämns endast i en mening”, skriver tidningen: ”Den meningen gäller ämnets centrala innehåll i årskurs 7 – 9, där det står att eleven ska lära sig ’tolkning och samtal om religiös och livsåskådningsmässig symbolik och mening, till exempel i urkunder, konst och ritualer’.”
Det ska sägas att Skolverket inte kan skyllas för någon särskild oginhet mot det kristna budskapet. Verket har tvärtom sett till att rensa bort alla religiösa urkunder ur texten, för säkerhets skull. Det handlar väl, som vanligt, om utrymmesbrist. De är ju så stora, de där böckerna. Men å andra sidan finns en hel del annat som Skolverket tycker lärarna bör hinna med under lektionerna i religionskunskap. Här är ett axplock av vad som beskrivs som ”relevant kunskap” i kursplanen religion:
”Att leva i närområdet – några utmärkande drag i närområdets natur- och kulturlandskap”
”Centrala samhällsfunktioner, till exempel sjukvård, räddningstjänst och skola.”
”Miljöfrågor utifrån elevens vardag, till exempel frågor om trafik, energi och livsmedel.”
”Namn och läge på världsdelarna och världshaven samt på länder och platser som är betydelsefulla för eleven.”
”Grundläggande mänskliga rättigheter och alla människors lika värde samt barnets rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen).”
”Pengars användning och värde. Olika exempel på betalningsformer och vad några vanliga varor och tjänster kan kosta.”
Geografi är förstås bra att kunna, de flesta större religioner är ense om att man ska vara snäll mot barn och visst kan en varning mot att dyrka Mammon vara på sin plats, men är det inte märkligt att kartboken, barnkonventionen och reklambladet från ICA har blivit viktigare urkunder än Bibeln och Koranen när Skolverket ska saxa ihop en kursplan för religionsundervisningen?
Om jag räknat rätt har Skolverket lagt fram reviderade kursplaner för 20 olika ämnen. Att fortsätta öppna dokumenten och se vad som döljer sig — eller snarare saknas — i resten av textmassan känns lika ödesdigert som att öppna Pandoras ask. Om nu någon lärare skulle haft tid att upplysa om vad det innebar.
