Brexitkaoset fortsätter

Om 48 konservativa parlamentsledamöter kräver en förtroendeomröstning om Theresa May blir den av. De 48 tvivlarna finns säkert redan, men det betyder inte att de vill ställa ledarskapsfrågan på sin spets. Ett skäl är att de flesta trots allt tror att May skulle vinna en omröstning. Ett annat är att det inte finns någon samlande plan, eller ens idé, om vad som borde ske i fall May förlorade.

Någon samlande, alternativ ledare finns inte. Någon genomförbar, alternativ plan för Brexit finns inte. Någon betryggande majoritet i parlamentet finns inte.

Det är inte ovanligt att Storbritannien byter premiärminister utan allmänna val, men skulle Theresa May puttas undan finns en betydande sannolikhet att det ändå kommer att leda till ett nytt val. Och då kan mycket väl Jeremy Corbyn bli premiärminister.

Regeringsmötet på Chequers i helgen beskrevs redan i förväg som ett avgörande. May skulle till sist sätta ned foten och kräva ett slut på oenighet, baktaleri och illojalitet. De ministrar som inte accepterade premiärministerns brexitplan skulle betraktas som avgångna, sades det. De fick inte ens lämna Chequers i tjänstebil, utan i sådana fall ringa efter taxi.

Ingen behövde ta taxi. Men det dröjde mindre än ett dygn innan utrikesminister Boris Johnson citerades med ett av sina målande uttryck: Mays plan var en »bajskorv« och att försvara planen var att »polera en bajskorv«. Brexitanhängarnas främste talesman Jacob Rees-Mogg avstod från att direkt döma ut Mays plan, men luftade djup skepsis. Och nu, alltså, avgår brexitminister David Davis och två av hans närmaste underministrar. Rees-Mogg säger att det var rätt beslut. Det kan bli fler avgångar, om det hinns med innan May kanske gör en regeringsombildning.

Vad händer nu?

Det märkliga är att svaret mycket väl kan vara: ingenting. När dammet lagt sig kan allt se ut precis som det gjorde dessförinnan. För, som sagt, det finns ingen stark alternativ ledare, ingen fungerande alternativ plan och ingen styrkeposition i parlamentet att ta spjärn mot. Theresa May och Storbritannien hänger i ett politiskt limbo. Det finns ingen kraft att röra sig åt något håll, inte ens att falla.

Förr eller senare faller förstås May ändå. Det kan bli nu. Det kan ske när detta skrivs. Men mer sannolikt är att det sker längre fram. För mitt i detta är det lätt att glömma att britterna faktiskt bara är ena parten i brexithistorien. Den andra parten, EU, kommer knappast att köpa den plan May lade fast på Chequers utan invändningar. När det händer – när Mays plan, som redan klassas som en långtgående kompromiss, kräver ytterligare kompromisser – då kanske gravitationen till sist slår klorna Theresa May. Men vad händer sedan?

Ingen vet. Och den 29 mars 2019 ligger kvar på samma datum. Det kommer närmre och närmre.