Bulletin, varför har du övergivit mig?
Toppbild: TT
Det är ju årets dystraste dag och kanske är det därför jag inte kan sluta grubbla:
Varför blev jag aldrig ombedd att skriva i Bulletin?
Alla verkar ha fått frågan. En del tackade ja och skriver om det. Andra tackade nej och skriver om det. Ytterligare andra tackade ja, hoppade av och skriver väldigt behärskat om det. Vissa skriver inget själva, men läcker som såll, så att andra kan skriva.
Men vad ska jag skriva om? Jag, som aldrig fick frågan, varken tackade ja eller nej och inte fått mig tillskickat hemligt inspelade redaktionshaverier? Jag, som inte ens känner att jag har anledning att hålla Benke ansvarig för vad han gjort?
Ja, eller inte gjort, då.
Nästan alla våra kolumnister här på Fokus fick frågan. Nästan alla mina vänner fick frågan. De flesta av mina ovänner verkar ha fått frågan. Jag skulle inte bli förvånad om det visat sig att min mamma fick frågan. Kanske min hund.
Men inte jag. Så höger jag är, sitter jag fast i utanförskapet. Har inget att säga, inget att avslöja, inget att förfasas över.
Det är tur att jag inte finns på sociala medier, för då skulle ensamheten antagligen bli för mycket att bära.
Långfredag. Dystert.
