Hakelius: Danskare för var dag som går
Toppbild: TT
Sverige är ett dejligt land. Eller på god väg i alla fall.
Två av flera problem som Socialdemokraterna har är att de valt att regera med Miljöpartiet och att de valt att regera med stöd av Centerpartiet. Det här är problem eftersom Socialdemokraterna i grunden är ett pragmatiskt, statsbärande parti. Traditionellt har Socialdemokraterna i stor utsträckning formulerat sin ideologi efter att ha genomfört sin politik, inte tvärtom. Det är därför välfärdsstaten och dess institutioner ofta får en så helig ställning inom socialdemokratin. Systemen och ordningarna har börjat som lösningar på problem, men när de väl är på plats har de blivit något mer: ett slags manifesterad ideologi.
Det finns många problem med den hållningen. Till exempel att det blir väldigt svårt att ompröva och förnya sig när så behövs. Den rörelse vars ideologi i mycket består av byråkratiska system, myndigheter och socialförsäkringssystem, blir med tiden en jättebesättning heliga kor. Det här har plågat Socialdemokraterna sedan åtminstone åttiotalet.
Men det finns också uppenbara fördelar med ett pragmatiskt, problemorienterat förhållningssätt. Ett är att ett sådant förhållningssätt drar, om det tillåts slå igenom, åt rakt motsatt håll. Det erkänner inga heliga kor och är osentimentalt, även med sina egna avlagringar.
Det här är grunden för den paradox Socialdemokraterna befinner sig i. De har å ena sidan hamnat där de hamnat på grund av sin pragmatism. Det är den som gjort det svårt för partiet att tänka om och det är den som gjort att de haft överseende med skillnader i attityd och politisk övertygelse hos sina samarbetspartier. De har å andra sidan ingen väg ut, som inte innebär att finna vägen tillbaka till en fungerande, problemlösande pragmatism, som inte försöker förklara bort faktiska problem med att de är ideologiskt orena.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Håll ögonen på Shekarabi och den kommande pensionsstriden
Det som gör problemet uppenbart och akut är att Turkiet åter öppnat sin gräns mot Grekland. Nu hänger hotet om en ny flyktingvåg i luften. Socialdemokraternas samarbetspartier är stenhårda ideologer i frågan. De är inte intresserade av de praktiska problem det här innebär — sådant anses vulgärt — de är intresserade av att man följer de ideologiska påbuden.
Att Centern numera är ett slags liberal sekt är ett av den politiska historiens mest förbluffande förvandlingsnummer. Partiet brukade bygga sitt tidvisa samarbete med Socialdemokraterna på att vara nästan oförskämt pragmatiskt. Men nu är det som det är.
”Öppna gränsen!” kräver Centerns ungdomsförbund. Moderpartiet är lite försiktigare, men i grunden ense med sina ungdomar.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Bidens återhämtning är imponerande – men håller den?
Miljöpartiet har alltid slitits mellan ideologer och ”realister”. Den allmänna meningen är att realisterna tagit hem segern, eftersom partiet fokuserat på att få del av faktisk politik makt, men migrationsfrågan visar att saken inte är så enkel. Socialdemokraterna har fått vika ned sig och ge efter för kraven på en generösare migrationspolitik.
Nu har Socialdemokraterna, på grund av detta, svårt att lösa två viktiga problem. Det ena är att förhindra en upprepning av den ogenomtänkta migrationspolitik som lagt grunden för dagens problem. Det andra är att hejda det fortsatta utflödet av väljare som, på goda grunder, uppfattar Sverigedemokraterna som en bättre arvtagare till traditionell socialdemokratisk pragmatism i migrationsfrågorna.
Det är det som gör att Expressen i dag skriver om interna krav på att Socialdemokraterna gör upp med Moderaterna — underförstått och indirekt även med Sverigedemokraterna — i migrationspolitiken. Inom partiet ökar frustrationen, inte minst på kommunal nivå, över att Socialdemokraterna valt samarbetspartners som förhindrar partiet att lösa samhällsproblem på ett vettigt sätt.
Det här är en fortsättning på debatten om att Socialdemokraterna måste lära av sitt danska systerparti. På ett eller annat sätt kommer det att gå åt det hållet. Socialdemokraternas dödslängtan är knappast så stark att partiet i längden kan fortsätta på den väg det nu slagit in på. När samarbeten inte löser problem, utan skapar dem, är de ohållbara.
Den enda frågan är om Januariöverenskommelsen gör att Socialdemokraterna väntar så länge, att partiet förlorar greppet för gott.
