Den breda mitten drömmer vidare
Drömmen om en koalition mot väljare som röstat fel lever än. Den leder till Socialdemokraterna.
Toppbild: Christine Olsson / TT
Den spirar fortfarande, etablissemangsvisionen.
Man skulle kunna inbilla sig, nu när både decemberöverenskommelse och januariavtal dött på demonstrativt tydliga sätt, att de hade fattat piken. Att olika bakvända överenskommelser som antingen innebär att man inte ska driva sin egen politik, eller få andra att driva en politik som de inte står för, inte fungerar.
De går inte att förklara för väljarna. De är ständigt på väg att falla sönder. De förvrider förmågan att se och analysera verkligheten.
Men den spirar fortfarande, etablissemangsvisionen. Den som går ut på att de etablerade ”anständiga” partierna går samman för att beröva väljare som röstat fel all makt. De måste lära sig att det är etablissemanget som bestämmer.
Det är Socialdemokraterna som har vunnit på visionen, eftersom den i praktiken innebär ett socialdemokratiskt regeringsinnehav, oavsett valresultat. Men Socialdemokraterna själva låtsas inte ens att de tror särskilt mycket på idén. De är bara, som vanligt, angelägna om att behålla makten och, som vanligt, skickliga på att göra det.
De som verkligen tror på etablissemangsvisionen är i stället den lilla klunga av självhypnotiserade opinionsarbetare som anser sig utgöra ”den breda mitten”. I stort sett Centerpartiet och Dagens Nyheters ledarsida, alltså.
Natoansökan har särskilt fått DN att se gynnsamma tecken i de politiska inälvorna. När Ulf Kristersson och Magdalena Andersson höll gemensam presskonferens gjorde det DN:s ledarsida nästan gråtmild. ”De visade ett Sverige när det är som bäst.” Nu då, antyder DN inte särskilt subtilt, efter både en pandemi och krig i Europa, borde det väl ändå vara dags för etablissemangsvisionen: en koalition av de etablerade för att frysa ut uppstickarna tills de självdör?
Centerpartiet har det lite bökigare. Den stora principen ska hela tiden förvandlas till sakpolitik. Just nu går gränsen mellan de anständiga och de oanständiga mellan dem som vill tillåta gårdsförsäljning av alkohol och dem som inte vill det. Och det gick aldrig riktigt att förklara det glasklara i att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister, men inte låta henne få sin budget. Centern har ändå lyckats hålla samman, dels genom att ägna mycket tid åt att oja sig över yttre fiender, som i praktiken besår av de gamla alliansvännerna, dels genom att hänge sig åt en personkult av Annie Lööf.
Men, som Tomas Nordenskiöld påpekar i en artikel i Expressen: det har inte varit något vidare för ställningen i opinionen. De unga storstadskvinnor som blev Centerns nya bas hör till de mest lättrörliga väljarna. Och bland bönder är numera Sverigedemokraterna större än Centern.
Det som nu är på väg att ske, enligt Nordenskiöld, är att Centerpartiet slår sig till ro som ett stödparti till Socialdemokraterna. Det är inte så konstigt. Idén om ”den breda mitten” i Centerpartiets tolkning har hela tiden inneburit att det bara finns en statsministerkandidat, nämligen Socialdemokraternas partiledare. Det var bara en tidsfråga innan den faktiska strategin övertrumfade fantasistrategin.
Allt gick ju bra så länge januariavtalet fanns, säger centerpartister till Nordenskiöld. Där finns hela förklaringen till den socialdemokratiskt enkelriktade väg som Centern nu befinner sig på; deras strategi byggde helt och hållet på ett politiskt avtal vars huvudsyfte var att kompromissa sig fram, inte för att ta hänsyn till styrkeförhållandena i riksdagen, utan för att trolla bort dem. Nu kommer styrkeförhållandena, eftersom de inte går att tänka bort, antagligen att föra Centerpartiet till ett samregerande med Socialdemokraterna och på något sätt med Vänsterpartiet. Och nästa linje i Centerns förnekelse är att förklara varför de inte kompromissar med Vänsterpartiet, även om alla kan se att det är precis det de gör. För dit leder deras etablissemangsvision om den breda mitten.
***
Läs även: Var är gräsrötterna?
