Det är nu som det stora baksuget rullar in

Kan ni tänka er vilket baksug det kommer att bli?

Vi är inne på vad som antagligen är upploppet på covidmaran. Inte pandemin i sig, alltså — även om det förhoppningsvis är sant också — utan långdistanstjatet om viruset i alla offentliga kanaler. Just nu är temat kramar, så vitt jag förstår.

När kan vi börja kramas? Hur kommer det att kännas att kramas? Kommer kramen att ha fått ny tyngd efter abstinensen?

Ett parallellt spår lever fortfarande, men har redan börjat förlora fart: så gick det till när jag vaccinerades. Alternativt, så gick det till när jag inte blev vaccinerad.

Vad kan rimligen vara kvar att klämma ut ur det här?

Så pimpar du ditt vaccinpass? Sy lapptäcke av dina gamla munskydd? Sillinläggning med överbliven handsprit?

Vi är på upploppet och jag anar den smygande paniken i den tjattrande klassens drapor. Vad i all världen ska de skriva om, när pandemin är över? Vilket ämne kan på samma sätt samla massorna och väva samman privata funderingar med samhällsutvecklingen? Vilken statistik kan de bända ut och in och använda som slagträ för sina egna fixa idéer?

Tro mig, de kommer att leta. De kommer att leta precis överallt och antagligen kommer de att hitta något som fastnar. Det är ingen vild gissning att det kommer att handla om ras eller kön, eller identitet på annat sätt. Eller klimatet. Eller Sverigedemokraterna. Kanske går det att få ihop en legering: ”Vi måste tala om hur svarta transpersoner drabbas av den rasistiska klimatkatastrofen”.

Något av det där slaget. Antagligen fler saker av det där slaget. Baksuget när covid försvinner från den offentliga arenan kommer att vara enormt. Inget kommer att vara för krystat eller för löjligt för att prövas i offentligheten.

Om ni tyckte att pandemin var svåruthärdlig, vänta tills sensommarens silly season. Det kan bara bli värre.