Det är tydligt var regeringens svaga länk finns
Ulf Kristersson lyckades leverera något som liknar en målmedveten rivstart. Om man inte låtsas om hur Liberalerna vrider på sig av obehag.
Toppbild: TT
Jaha, och hur länge tror ni att Liberalerna håller linjen?
Ulf Kristerssons tanke var tydlig: det här ska bli en rivstart. Inte bara en regeringsöverenskommelse, inte bara en kompromiss, utan ett offensivt reformprogram. Ett innehåll som skapar sitt eget driv och får folk att lyfta blicken från personer och partier till politik.
På det stora hela gick det rätt bra på presskonferensen. Ett tillräckligt omfattande batteri av åtgärder, särskilt vad gäller brott och straff och migration, lades fram för att ge just den känslan. Sverigedemokraternas förhandlingsframgångar kunde presenteras som framgångar för regeringen som helhet. I stället för att be om ursäkt för kompromisserna framhölls de som framsteg.
Kristersson har en poäng när han säger att det här inte är ett januariavtal, där någon får regera till priset av att föra en politik man inte tror på.
Men så har vi det här med Liberalerna.
Det var inget tvivel om vem som gjorde slätast figur och lät minst övertygad om överenskommelsen: Johan Pehrson. Han hade inte särskilt mycket att komma med i förhandlingsresultat och inga vidare svar på frågor om vad Liberalerna egentligen tycker om den här regeringens rätts- och migrationspolitik. Om det här är det bästa försvar han kan prestera, hur ska han då möta den oundvikliga interna kritik som nu kommer? Att hans nya riksdagsgrupp hittills suttit i båten och varit del av förhandlingarna är knappast någon garanti i ett parti som Liberalerna. När internt knorrande sätter igång och det externa trycket ökar från missnöjda ledarsidor, socialdemokrater och andra som önskar regeringen olycka, kommer garanterat någon av riksdagsgruppens i grunden oppositionella att börja pipa.
Det är möjligt att ministerposter och annat gott och blandat kan få Pehrson att hålla samman det här, men det är helt klart var den här regeringens svaga länk finns. Frågan är om problemet med Liberalerna kommer att manifestera sig förr eller senare under mandatperioden.
För Ulf Kristersson handlar det om att lyckas så väl i regerandet att motvilliga liberaler med tiden tappar lusten att ställa till problem. Det är en tuff beställning i ett läge när ekonomin är i fall, kostnaderna exploderar och krig pågår.
Men, som en annan liberalledare egentligen inte sa: lycka till.
