Dollargrin

Trump drog på sig spenderbyxorna i onsdags och Grönland låg närmast i disken, enligt Wall Street Journal. Vad han tänkte ha Grönland till, när han väl köpt ön, var en aning diffust. De flesta gissade på militära användningar eller exploatering av naturresurser, förutom Rod Liddle, som i Sunday Times lade fram teorin att Grönland har lagom storlek för att förvara Melania Trumps skor.

Nu verkar det inte bli något köp, men president Trumps snabbskiftande koncentration får antagligen snart en annan ö, nation eller kontinent i fokus. Det är lika bra att göra sig redo.

Det här är trots allt inte en idé utan historiskt stöd. Det är bara lite drygt 100 år sedan, närmare bestämt 1917, som USA senast köpte en rejäl bit land av Danmark: Danska Västindien, nu Amerikanska Jungfruöarna. Priset var 25 miljoner dollar och affären föregicks av en folkomröstning i Danmark. Resultatet blev 283 670 röster för försäljning och 158 157 mot. På själva öarna hölls ingen formell omröstning, men en inofficiell sådan resulterade i 4 027 röster för en försäljning och sju mot. Priset betalades kontant i guld.

Kanske var danskarna en aning förhastade i att omedelbart tacka nej till Trumps Grönlandserbjudande. De kunde ha ordnat sig en tillvaro som skulle fått de norska oljeshejkerna att blekna. Och vem vet vad grönländarna själva egentligen tycker? De enda som yttrar sig är som vanligt aktivister av olika slag. De brukar sällan representera den mer folkliga opinionen.

Köpet av Jungfruöarna var inte heller ett särfall. Köpet av ryska Alaska 1867 för 7,2 miljoner dollar är ett välkänt fall. Louisianaköpet 1803 inkluderade inte bara större delen av Louisiana, utan Oklahoma, Arkansas, Missouri, Kansas, Iowa, South Dakota och stora delar av ett halvdussin andra delstater. Det gamla franska territoriet utgör nu en knapp fjärdedel av USA:s yta.

Floridaköpet 1819 kostade uppåt fem miljoner dollar och omfattade stora delar av Florida och resten av Louisiana och en bit av Colorado. I Gadsenköpet 1854 betaldes Mexiko tio miljoner dollar för stora delar av nuvarande Arizona och New Mexico. Och så vidare.

Man kan argumentera för att presidents Trumps mest attraktiva egenskap är hans, kanske omedvetna, fäbless för att styra i en anda som inte var ovanlig bland förmoderna amerikanska presidenter. Sådana som Andrew Jackson, som älskade och slog ihjäl med samma varma själ och som inte försjönk alltför djupt i grubblerier eller tvivel så länge handling, pengar, list eller våld kunde lösa ett problem.

Visst kan det bli för mycket av det goda ibland, men varför inte gilla läget och göra det bästa av det?

Nu när danskarna fegat ur: vad har vi att erbjuda presidenten? Jämtland? Bohuslän? Har vi, ärligt talat, någonsin haft verklig nytta av Medelpad?

Låt oss passa på. Det är säljarens marknad.