En helvetesjul

Och talmannen, då? Hur ska han få julefrid?

För ett par månader sedan lekte jag med tanken att vi borde återgå till ordningen: låt statschefen sköta sitt jobb och leda arbetet med att utse regeringschef. Det var inte för att Andreas Norlén hade blivit talman. Den enda kopplingen till honom var att han, innan han själv blev talman, också föreslog att kungen skulle få ta tillbaka rodret.

Efter ett par, tre komplicerade turer är jag inte lika säker. Det här kan vara ett politiskt minfält och att navigera igenom det utan att förlora en och annan lem kräver en rätt avancerad fingertoppskänsla. Är man inte yrkespolitiker är det svårt att ha sådan.

Hittills har dessutom Andreas Norlén gjort ett riktigt bra jobb. Ingen politiker av betydelse har, åtminstone offentligt, haft några invändningar eller ens synpunkter på hans sätt att agera. De enda som gnällt då och då är ledarskribenter och någon journalist. Det betyder mindre, eftersom det är deras jobb att veta bäst.

Å andra sidan är det nu det verkliga helvetet börjar.

Fram till i går verkade det så underbart att socialdemokrater och moderater var ense om vem som härnäst bör erbjudas riksdagen som statsminister: Ulf Kristersson. Dock av alldeles olika skäl. Från socialdemokratiskt håll var tanken att det verkliga allvaret kommer i den sista och fjärde omröstningen. Då kan man sätta verklig press på mittenpartierna att stötta Löfven, för då ligger det extra valet en hårsmån bort. Alltså ville Socialdemokraterna boka fjärde valet. De räknade med att Kristersson torskade i tredje omröstningen.

Moderaterna, å sin sida, verkade mena att det var bäst att smida medan järnet är varmt. Centern och Liberalerna har just släppt igenom den moderat-kristdemokratiska budgeten med sverigedemokratiskt stöd. Annie Lööf har lagt ut texten om hur hopplösa Socialdemokraterna är. Kan läget bli bättre för att få Centern och Liberalerna att komma tillbaka? Att släppa idén att allt som ens passerat Sverigedemokraterna är förgiftat? Vem vet vad som händer om man väntar på en fjärde omröstning, som kanske inte blir av förrän om flera veckor? Vem kan vara säker på att det ens blir en fjärde omröstning?

Så Socialdemokraterna ville att Kristersson skulle vara nummer tre, för de trodde att han skulle förlora igen. Moderaterna ville vara nummer tre, för de trodde att det var deras bästa chans att vinna.

Men så, i går, höll Stefan Löfven sitt jultal.

Av det att döma – och särskilt av de intervjuer Löfven gav – har Socialdemokraterna ändrat sig. Nu gör de tydligen ungefär samma analys som Moderaterna: tredje omröstningen är Kristerssons bästa chans.

Det märktes på åtminstone två budskap. Det första var att den som ska föreslås i omgång tre, bör vara någon som faktiskt kan bli vald. Alltså inte ytterligare en formalitetsomröstning på väg mot det verkliga beslutet. Det andra var att mittenpartierna, om de inte stöder Löfven, ger den "yttersta makten" till Sverigedemokraterna. Han trodde på en kompromiss och "lösningar mer i mitten".

Lite piska och lite morot, alltså. Och en ganska tydlig signal: Tredje omröstningen bör vara på riktigt och stöder ni i mitten Kristersson, gör ni gemensam sak med Sverigedemokraterna. Ni har inget annat val än mig, sade Löfven.

Nu kan det alltså mycket väl vara så att både socialdemokrater och moderater tycker att de bör få tredje chansen. Och det kan dessutom vara så att Annie Lööf struntar i vilket, ser till att Centern röstar nej i omgång tre, oavsett kandidat, för att sedan själv kräva att bli den fjärde chansen. Vilket förstås inte moderater och socialdemokrater skulle acceptera. Finns bara en chans kvar vill de naturligtvis få den. Så då skulle tre partier slita i talmannen.

Så hur i herrans namn ska talmannen bete sig, för att inte någon ska känna sig orättvist behandlad? Särskilt i ett läge där verklighetsuppfattningen tycks vara helt olika i olika partier. Den enes självklarhet är den andres absurditet. Ska han missgynna Moderaterna, för att inte kunna skyllas för att gå sitt eget partis ärenden? Men det vore väl lika fel det?

Klarar sig Andreas Norlén genom de kommande veckorna, utan att något parti börjar skjuta på honom, är det hög tid att återinföra ordensväsendet, för då borde karln belönas. Han har det jobb ni inte vill ha i jul.