En liberal parlör

Vad handlar det om när Kristdemokraterna och Vänsterpartiet gör ett gemensamt utspel?

Sverigedemokraterna, förstås. Vi är trots allt i Sverige.

Den här gången var det Liberalernas ekonomiskpolitiske talesman Johan Pehrson som axlade ansvaret att ställa Sverigedemokraterna i centrum, men det kunde ha varit vem som helst av åtminstone ett dussin andra ordningsmän. Det finns gott om dem, särskilt i stödpartierna i mitten.

Men först sakfrågan.

Vänsterpartiets Ulla Andersson och Kristdemokraternas Jacob Forssmed hade pressträff om ett gemensamt krav på att stärka Finansinspektionen. Den ovanliga alliansen kommenterades av Andersson:

– Ibland ska man göra oväntade saker. Vi har tittat på vad vi har för olika politiska förslag. Jag kontaktade Jakob Forssmed och sa att ”vi har rätt mycket lika, ska vi försöka tillsammans?” Här står vi i dag.

Det var det som fick Johan Pehrson att jazza loss på twitter:

”Fast det är bara till för att KD senare kunna göra samma sak med SD.”

”Detta ligger i strategin att ’våga’ agera med alla andra partier. Oavsett bakgrund.”

Så, i korthet: det föreligger alltså en konspiration, med Vänsterpartiet som initiativtagande part, för att baxa in Sverigedemokraterna i beslutsfattandets mitt.

Tänk att politiken kan vara så förbluffande märklig.

I sak, eller åtminstone i en sak, har Pehrson förstås rätt. Både KD och M kommer antagligen att då och då göra upp med SD i vissa frågor. Men det tydligaste tecknet på det är inga kringgående uppgörelser mellan KD och V, utan att partierna mer eller mindre sagt det rakt ut. Och naturligtvis finns ett symbolvärde för Vänsterpartiet i det här utspelet. De visar att de inte tänker sitta stilla i vänsterhörnet och foga sig i allt som sker, om det finns allianser att bygga högerut.

Men om vi nu ska djupanalysera vad olika utspel verkligen bottnar i, kan vi inte göra detsamma med Johan Pehrsons utbrott?

Vi förstår alla att det egentligen inte handlar om Sverigedemokraterna. Det handlar om Liberalerna, ett parti som är på väg att försvinna, som för tillfället saknar egentlig ledare och där risken är överhängande att nästa ledare som väljs egentligen inte står bakom samarbetslinjen med Socialdemokraterna. Det handlar om ett parti som är på väg att gå i spagat politiskt och vars vägval helt bygger på att beröringsskräcken mot SD hålls vid liv. Socialdemokraterna har förstått sedan länge att deras fortsatta maktinnehav förutsätter just denna SD-isolering. Liberalerna och Centern har, genom sina vägval, ställt sig bakom den socialdemokratiska maktanalysen och återkommer därför till Sverigedemokraterna så snart tillfälle ges.

Det handlar saken om. Egentligen.

Och möjligen en aning om att Johan Pehrson själv vill bli partiledare. För att ha en chans måste han övertyga de sina om att han verkligen ogillar Sverigedemokraterna. Jättemycket.