Hakelius: Bara centerpartister kan vara nöjda med politiken som förs
Toppbild: TT
Mycket måste falla på plats för att Januariöverenskommelsen ska hålla.
Socialdemokratiska sympatisörer måste köpa idén att inget pris är för högt för att säkra ett socialdemokratiskt maktinnehav. Inte ens om priset är att driva en politik som Socialdemokraterna motsätter sig.
Centerpartistiska och liberala sympatisörer måste vara så nöjda med den politik som förs, att det inte spelar någon roll att de själva inte sitter i regeringen och att de spräckt det borgerliga alternativet.
Miljöpartiet har låst in sig så ordentligt till vänster att de inte har någonstans att gå, men de måste ändå få så mycket tillbaka vad gäller miljö, migration, friår och annat, att väljarna ser någon poäng med att partiet finns.
Vid sidan av de partier som ingått överenskommelsen, kräver Januariöverenskommelsen dessutom en hel del även av de partier som inte är med.
Moderaterna och Kristdemokraterna måste vara så rädda att röra vid Sverigedemokraterna att de låter bli att lägga fram förslag SD kan stödja.
Vänsterpartiet måste, för att uttrycka saken i partiets egen vokabulär, vara villigt att låta nyliberalismen regera som ett led i kampen mot fascismen.
Av de här uttalade eller outtalade förutsättningarna — det finns fler — är det väl ungefär en halv som är uppfylld: Centerpartiet och deras sympatisörer verkar fortfarande gilla regeringen. Problemet är att ingen annan gör det.
LÄS OCKSÅ: Fokus erfar: Jan Björklund blir ny ambassadör i Rom
Novus opinionsmätning som nyligen gjordes för Sveriges Television visar att bland LO-medlemmar, just den grupp som i rask takt byter Socialdemokraterna mot Sverigedemokraterna, tycker åtta procent att regeringen för en bra politik. De som tycker motsatsen uppgår till 57 procent. Bland regeringspartiernas egna anhängare tycker 42 procent att den förda politiken är dålig, 23 procent att den är bra.
Vad man än har för sakpolitiska synpunkter på att den oheliga alliansen mellan Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nu åter kanske samlas, är det detta saken egentligen handlar om.
Det märkliga börjar inte med att en opposition med helt olika utgångspunkter gör gemensam sak. Det märkliga började med att Sverige fick en regering som inte har stöd av en majoritet i riksdagen och som driver en politik som har ännu mindre stöd i riksdagen, men som ändå förväntar sig att sitta kvar av skäl som, ärligt talat, är obegripliga. Januaripartiernas främsta framgång är att de åtminstone tidvis fått politiska journalister att betrakta uppgörelsen som stabil och logisk. Det oppositionspartierna gör, genom att inte hålla sig till de roller januaripartierna tilldelat dem, är att spräcka den illusionen.
I allt väsentligt är januariöverenskommelsen en fortsättning på decemberöverenskommelsen. Den är ett försök att slippa ta itu med att den politiska scenen förändrats. Ingen kan egentligen bli förvånad om de slutar på samma sätt.
