Hakelius: Håll ögonen på Ardalan Shekarabi och den kommande pensionsstriden
Toppbild: TT
Populism är sådant andra gör. Men så ska man vinna val också.
Det är snart två år sedan vänsterkantens Helan och Halvan, Göran Greider och Åsa Linderborg, gav ut det ”Populistiska manifestet”. En bok som ropade ”efter en mobiliserande vänsterpopulism”: ”Både socialdemokratin och vänstern växte fram som brutala sanningssägare. Deras vrede, visioner och vassa kritik av makten gick hem i breda folklager och kom att förändra samhället i grunden. Så varför vågar dagens vänster inte vara populister?”
I den formuleringen blir det direkt tydligt varför vänsteryttern sitter på problemformuleringsprivilegiet inom socialdemokratin. Det handlar helt enkelt om att inte vara rädd för, slå ifrån sig och vända bort blicken från de politiska realiteterna, såsom de är. Att inte nöja sig med att fördöma och önska en annan verklighet, än den som finns.
Spegelvänt visar formuleringen vad problemet är för den socialdemokratiska mitten. Socialdemokraternas liberaler gör det liberaler gör mest: de föreslår att de problem som nu finns bäst åtgärdas genom att alla tar sitt ansvar och gör som de brukade. Lösningen på problemen är att problemen försvinner. Det är inte mycket att driva en valkampanj på.
Därför till vänsterkantens Buster Keaton (det är lockande att skriva Groucho Marx, men ansiktsbehåringen är Karls, inte Grouchos, och allvaret för manifest): Daniel Suhonen.
För snart två veckor sedan berättade Suhonen i Aftonbladet om hur Socialdemokraterna kan rädda valet 2022. Han gjorde det kort och precist och dessutom utan någon uppenbar tankelucka vad gäller huvudfrågan: vad Socialdemokraterna kan och måste göra för att bryta sitt fall.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Bidens återhämtning är imponerande – men håller den?
Suhonen uppmanar partiet att göra valet 2022 till en folkomröstning om pensionerna. Det är rätt fråga, dels därför att de låga pensionerna för många är ett problem, dels därför att det folkliga missnöjet med pensionerna har potentiellt en liknande styrka som den om migration. Inte sällan samlever missnöjet med migrationspolitiken och pensionerna i samma huvuden.
Det är också rätt fråga, för här kan Socialdemokraterna få stopp på flerfrontskriget. Allt partiet behöver göra är att lägga ett pensionsförslag som är tillräckligt radikalt. Det kommer att tvinga de borgerliga partierna att protestera och skapar där en önskad konfliktlinje. Det kommer att tvinga in Vänsterpartiet i fållan igen. Det kommer att tvinga Sverigedemokraterna att bekänna färg i den gren de just nu satsar mest på: välfärdspopulism. Det kommer att skapa en gemensam plattform för facket och partiet.
Pensionspopulismen, som vi kanske kan kalla detta rent deskriptivt, inte av retoriskt nedsättande skäl, är så nära en socialdemokratisk universalmedicin man kan komma. Svårförenligt med Januariöverenskommelsen, kanske, men den är redan dödsmärkt.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: En svag S-ledning föder alternativa ledare
Socialdemokratin har populister i sina led. De växer i styrka, dels därför att de inte väjer för verkligheten, dels därför att de faktiskt kan presentera politiskt trovärdiga lösningar på de akuta socialdemokratiska problemen. Man kan ha en hel massa synpunkter på de lösningar som presenteras av andra skäl. Det finns en poäng med långsiktiga uppgörelser över blockgränserna i frågor av det här slaget. Vad ska det bli av den parlamentariska pensionsgruppen?
Ett svar på det är att den gruppen inte har sin ställning från Gud fader. Vore det val i dag skulle 35 procent av riksdagens ledamöter tillhöra partier som inte står bakom pensionsuppgörelsen. Andelen förefaller vara i växande. Man kan vänta, stå fast och se på när det parlamentariska stödet eroderar, eller man kan ta ett initiativ. Så skulle en populist, inte utan logik, kunna resonera.
Vad skulle de föreslagna jättelyften och avskaffade PPM-möjligheterna betyda för pensionärerna och samhällsekonomin i längden? Bra frågor. Men Socialdemokraterna är inte i ett läge där de kan kosta på sig att vara landsfaderligt långsiktiga.
Populism är sådant andra gör. Men så ska man vinna val också. Vad finns det egentligen för skäl att tro att Socialdemokraterna inte kommer att låta pensionspopulismen blomma ut, med början det här året? Argumenten är alltför övertygande.
Det är en partiledare in spe som håller i frågan. Håll ögonen på Ardalan Shekarabi.
