En rysk agent klargör Trumps presidentskap
Toppbild: TT
Förklaringen kanske är att Donald Trump är rysk agent. Inte bara någon som ryssarna gillar och stöttar, för att splittra och försvaga USA. Inte bara en nyttig idiot. Utan en fullfjädrad rysk agent.
Konspirationsteoretiker vilar aldrig på hanen. Det hör till arbetsbeskrivningen. Så tanken har funnit därute länge. Men efter att ha knådats och formats, svällt och fått spekulativa detaljer, har den inte sjunkit till botten, uttömd på allt matnyttigt. Tvärtom.
I förra veckans New York Magazine skriver Jonathan Chait en resonerande mastodontartikel på temat. Chait är inte vem som helst. Han har varit redaktör på The New Republic och The American Prospect. Han bär inte foliehatt, åtminstone inte på jobbet.
Det är en fascinerande och välarbetad artikel, som är väl värd att läsa. Men den bygger förstås helt på indicier, möjligheter och »tänk om«. Artikeln har fått nedgörande kritik från republikanskt håll, ibland på ett intressant sätt. Plötsligt är rollerna ombytta: det är från höger det varnas för McCarthyism och från vänster makthavares patriotism ifrågasätts. Konservativa American Thinker åberopar till exempel historikern Richard Hofstadter, som allmänt anses som den liberala konsensuselitens banérförare, och hans idé om det paranoida draget i amerikansk politik. Men Chait viftas inte bara undan. Även många skeptiker resonerar seriöst om Chaits spekulationer.
Det är därför en nyhetsanalys av Michael Winiarski i dagens Dagens Nyheter kan avslutas på det här sättet:
»Det är här vi har elefanten i rummet. Varför är Trump så krypande i sin vördnad för Rysslands starke man? Vad har Moskva för hållhakar på USA:s president som har gjort att Trump aldrig har yppat ett kritiskt ord om Putin?
Det finns bedömare som inte stannar vid att Trumps beteende beror på att Kreml sitter på en stor mängd potentiellt skadlig information om honom.
Det finns en kusligare förklaring: Det kan inte helt uteslutas att Trump, menar de – kanske sedan ett Moskvabesök 1987 – har varit rysk agent. Att ryska pengar har räddat Trump från upprepade konkurser försvagar inte den misstanken.«
Det finns ett problem här. Jonathan Chaits artikel är på drygt 50 000 tecken. Den är full av kvalifikationer, brasklappar och resonemang. Dagens Nyheter lanserar samma sensationella teori på 600 tecken. Utan att ens uppge källa. Skillnaden mellan det ena och det andra är förstås inte alldeles skarp, men det är trots allt inte samma sak att resonera om en konspirationsteori och att bara föra den vidare. DN väljer det senare.
Det kan, allra minst, vara bra att minnas att idén om att en inkräktare tar sig hela vägen till presidentposten inte är ny. Serien Homeland spelade på den risken. The Manchurian Candidate, filmad både 1962 och 2004, är bara en av alla filmer som gjort detsamma.
Att verkligheten kan efterapa bisarra filmer vet vi redan. Men vi vet också att bisarra filmer kan få oss att se verkligheten genom ett konspiratoriskt filter. »Marknaden kräver en bred Trumpteori«, skriver Washington Posts reporter Philip Bump och tillägger: »men bevisen stöder inte en sådan«. Bump konstaterar att idén om Trump som rysk agent nu dyker upp lite varstans. Chait är bara den mest modulerade av konspirationsteoretikerna. Det är helt enkelt försök att skapa något slags begriplighet. Att svara på frågan varför Trump gör som han gör.
En begriplig fråga, men möjligen utan ett sammanhängande, rationellt svar.
Tyvärr är det nog så att icke-förklaringen – att Trump helt enkelt är det knippe av infall, känslor, intuitioner och fåfänga som han verkar vara – är värre än att han vore en slipad rysk agent. Det är därför så många håller tummarna för att den här dagen ska avlöpa, utan att någon väsentlig del av den fria världen skänks bort.
Vidare läsning (artiklar nämnda)
New York Times | F.B.I. Agent Defends Actions in Russia Inquiry in Contentious House Testimony
New York Magazine | Will Trump Be Meeting With His Counterpart — Or His Handler?
American Thinker | The Paranoid Style of Jonathan Chait
Dagens Nyheter | Toppmötet där omvärlden bävar för att de två ska komma överens
