Hakelius: Även om USA faller sönder lever den amerikanska drömmen

Det står en doft av Spengler över den här måndagen, exakt tre månader före det amerikanska presidentvalet.

I Dagens Nyheter varnar Johan Norberg för att västvärlden alltid hängt på en skör tråd (ännu inte tillgänglig på nätet när detta skrivs). I Dagens Industri spår Andreas Cervenka dollarns död, med långtgående följder för hela världen. Hela flockar av trojanska hästar med namn som Tiktok och Huawei är redan innanför murarna. Från de väldiga ryska stäpperna sipprar lömska bysantinska intriger som hotar att förgifta västvärldens grundvatten.

Hur ska livet te sig, när skymningen övergått i natt?

Jag tror inte på att vi alla blir kineser i nästa liv. Inget kan stoppa maktförskjutningen österut. Det är ytterst en fråga om demografi. Men det kommande kinesiska världsherraväldet vilar just på råstyrka, inte på attraktion. Kina vinner inte världens hjärtan. Kina fyller inte människor världen över med hopp. Det finns ingen allmänmänsklig kinesisk dröm.

Det är mycket möjligt att USA är på väg att upplösa sig. Black Lives Matter-rörelsen är mer än ett utslag för tidsandan, det är en manifestation av den inre konflikt som ständigt hotar att slita USA i stycken. Den amerikanska politiken har fastnat i en självsvängning mellan oligarki och anarki, där spelet ersatt innehållet och alla försöker blockera alla andra. Amerikanerna, som brukade se det som förenade dem, ser nu ständigt det som skiljer dem åt. Separatismen växer över hela den politiska, geografiska, etniska och sociala skalan.

Det är rätt mycket som påminner om upplösningen av Västrom. Den gången gled västvärlden långsamt in i medeltiden, i takt med att antikens institutioner tömdes på faktisk betydelse för att till sist försvinna. På ett par hundra år förvandlades Forum Romanum till Campo vaccino, kofältet.

Kanske finns en ledtråd om framtiden här. För på ett sätt bestod ändå romarriket. Även efter att det hade gått under levde dess idé och ideal vidare. I människors fantasi och hjärtan fanns idén om en ordnad högkultur, en större gemenskap med medborgerliga rättigheter som sträckte sig förbi klanen och familjen. Tids nog blev minnet av det som varit — visst, i förskönad form — en viktig ingrediens i den nya frihet som skapades. Det är ingen slump att västvärldens officiella byggnader, inte minst i USA, ser ut som romerska tempel. Ingen slump att det finns en ”senat” i drygt 50 av världens länder.

Vi kommer inte att bli kineser. Hur fascinerande och uråldrig den kinesiska kulturen än är, saknar den västvärldens och framförallt den amerikanska kulturens självrekryterande dragningskraft. Även om USA faller sönder kommer den amerikanska drömmen att finnas kvar. Den är starkare än sitt ursprung. Med tiden är det mer sannolikt att kineser blir ett slags amerikaner, än tvärtom. Precis som vi barbarer till sist blev ett slags nya romare.