Etablissemangets fikonlööf

Visst kan Annie Lööf bli nästa statsminister. Vi lever trots allt i ett land som specialiserat sig på att göra det bisarra normalt.

Det var Ekots Tomas Ramberg som började. Han förde ett spelteoretiskt resonemang som gick ut på att Centerns kategoriska avvisande av Sverigedemokraterna kan leda till att Socialdemokraterna skulle släppa fram Lööf som statsminister, om alternativet är Ulf Kristersson. Expressen hittade en icke namngiven moderat riksdagsledamot, som stämde in i spekulationerna. Det fick ett antal ledarskribenter att tända till.

På den vägen är det.

Det här kan verka märkligt. Centern har under de senaste åren mutat in rollen som protestparti för liberala idealister. Partiet har sagt nej till att regera med stöd av Sverigedemokraterna, men vill inte heller samarbeta med Socialdemokraterna. I praktiken borde det betyda att Centern inte kan regera alls. Annie Lööf är antagligen den enda partiledaren som sätter en ära i att inte lära något av de senaste årens politiska haveri. I den andan bröt hennes parti allianssamarbetet, genom att stödja den så kallade "gymnasielagen", så illa skriven och tänkt att den inte går att tillämpa. Centern vill vidga anhöriginvandringen. Att efterdyningarna av den stora flyktingströmmen, som redan är svårhanterliga, skulle bli ännu besvärligare avskräcker inte.

I runda slängar tio procent av väljarna mår bra av att sluta upp bakom principiell idealism av det här slaget. Nittio procent inser att det inte håller. Hur kan det då anses vara en rimlig väg till statsministerposten?

Det är inte så konstigt. Annie Lööf är det mest hårdnackade etablissemangets önskekandidat. Hon är drömmen för dem som vill tillbaka till l'ancien régime, när Sverige fortfarande var förskonat från uppstickarpartier. I Sverige är Annie Lööf som statsminister ett alldeles naturligt svar på att väljarna talat om att de etablerade partierna misskött sig. För i etablissemangsögon är det tvärtom: folket har misskött sig genom att rösta som det gör. Folket behöver lära sig en läxa. Så varför inte välja en statsminister som vägrar att acceptera att något har hänt?

Väljarna måste lära sig att veta hut. Annie Lööf är kvinnan som kan göra jobbet. Det kan hända. Bara i Sverige.