Ett steg närmare räddningen

Glädjande nyheter för oss som länge hävdat att det enda sättet att rädda Sverige är att låta Finland ta över: antalet svenskar som ansöker om finsk medborgarskap har redan ökat med 100 procent i år, jämfört med förra året.

Nu rör det sig ändå inte om några enorma strömmar. Om vi antar att trenden håller i sig och antalet ansökningar blir det dubbla innan året är slut, rör det sig ändå bara om 600 svenskar. Med den årliga takten skulle det dröja till år 19070 innan Sverige var helfinskt, men vi måste börja någonstans. Den politiska handlingskraften i frågan verkar obefintlig, så det krävs gräsrotsinitiativ.

En snabbare lösning vore förstås att Finland, som trots allt fortfarande har en militärmakt, rullar in och tar över. Men det är, ur finskt perspektiv, ingen större brådska med det heller. Med nuvarande svenska försvarsuppgörelse lär samma år, det vill säga 19070, vara den sannolika tidpunkten då Sverige kan försvara sig på riktigt igen.

Hur det än sker finns det all anledning att skynda på processen, innan det är för sent. Orsakerna är många: Finland har, som sagt, fortfarande ett försvar. De har inte avskaffat krisplanering och beredskap. Finska läkare tar emot ungefär två gånger så många patienter som svenska och verkar inte vara utbrända för den skull. Den finska skolan, modellerad på den svenska innan vi förstörde den, fungerar fortfarande. Finland har ännu bildade, svenskspråkiga människor. En och annan provokatör på den finska ytterkanten har visserligen föreslagit att Mannerheims ryttarstaty vid Riksdagshuset i Helsingfors ska gömmas undan, men till skillnad från svenskarna vet finländarna fortfarande att skilja på centrum och periferi. Inga mobbar fyller gatorna för att verkställa hotet.

Det enda som talar mot att Sverige annekteras av Finland är väl egentligen att vi skulle bli en republik, men kanske kan vi övertyga finländarna om att adoptera vårt kungahus, för gamla tiders skull. Det är inte ovanligt att se bilder på kungaparet i finska klassrum, något som varit okänt i svenska klassrum i mer än ett halvt sekel.

Problemet är förstås att vi måste kunna erbjuda Finland något attraktivt, för att det ska vara lönt för dem att rädda Sverige från sig självt. Den frågan kräver ytterligare arbete för att nå sin lösning, men under tiden gör vi alla klokt i att ansöka om finskt medborgarskap. Om än bara som symbolhandling. Blir vårt rop på hjälp tillräckligt klart, kanske finländarna agerar av ren empati.

Det är ett kärvt, men samtidigt hyggligt folk.