Fastighetssvängen är en ålkista av miljarder och makt

Det är förstås i fastighetssvängen man ska rota, om man vill göra en Tom Wolfe; en lätt satirisk studie i makt, fåfänga och pengar. Det är sant i New York, där fastighetsmoguler blir presidenter, men det är lika sant i Stockholm.

Den Abu Dhabi-planerade skövlingen av Stureplan har gått i stå för tillfället, men miljarderna finns kvar. Kring pengarna surrar konsultfirmorna, lobbyisterna, arkitektbyråerna, byråkraterna, politikerna. Snart kommer de närmare.

Gott så. Men tonen, mina vänner, tonen.

Apple har i princip fått grönt ljus för att bygga sin skrytaffär tvärs över Kungsträdgården. Hur kan samtalen, middagarna, studieresorna ha gått inför det beslutet?

Och så Nobelcenter.

Vi får vänta lite på beslut. Mark- och miljödomstolen sade nej i går, men domen kommer att överklagas. Hur det slutar vågar ingen omdömesgill gissa. Några politiker har samlat sig för att torgföra det moderna: Stockholm som världsstad. Några för att bevara kulturarvet.

Gott så. Men tonen, mina vänner, tonen.

När Jan Majlard i Svenska Dagbladet i lördags porträtterade "aktivisten i blazer", Björn Tarras-Wahlberg, bubblade och osade det omkring honom. "Subversiv verksamhet" väser en moderat anhängare av Nobelcentret, som propsar på anonymitet. Tarras-Wahlberg är en "superpopulist" som "har ett stort behov att komma tillbaka till rampljuset i en slags självbekräftelse".

En inte alldeles långsökt teori, för den som någon gång stött på Björn Tarras-Wahlberg. Men så personligt. Så upprört. För ett hus.

Sveriges just nu största helgon på byggets sida! Dagen före domslutet.

Och så det mest förslagna skamgreppet av alla, i måndags på DN Debatt. Dagen före mark- och miljödomstolens dom. En stor bild av det gyllene Nobelcentret. Rubriken:

"Hans Rosling-dagen ska hållas i Nobel Center varje år".

Ola Rosling, om någon, får förstås använda sin fars namn till vad han vill. Men Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten och Nobelcentrets programchef Anna Sjöström Doughi, som också undertecknade artikeln, måste ha varit vimmelkantiga av förtjusning.

Sveriges just nu största helgon på byggets sida! Dagen före domslutet.

Och nu domslutet. Kungen och Fredrik Lundberg på ena sidan. Stefan Persson och Wallenbergare på den andra.

Det är en ålkista, det här. Miljarder och passioner. Viskningar och rop.

Det är bara att sätta igång att skriva.