Gängslagsmål mot gängkriminalitet

De kriminella gängen är alternativa stater i sina områden. Ibland undrar man om partierna inte är alternativa gäng i sina.

Medan de borgerliga partiledarna, även i det här fallet undantaget Annie Lööf, festade med festfixare i Tel Aviv, skulle ”landets viktigaste fråga” avgöras härhemma. Det gick sådär.

Det var nästan givet att sakfrågan omedelbart skulle hamna i bakgrunden. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kände sig tvingade att snabbt tacka för kaffet. Moderaterna och Kristdemokraterna, eftersom de annars skulle öppna en oskyddad flank mot Sverigedemokraterna. Liberalerna, eftersom de för tillfället lutar åt borgerligt håll i sitt plågsamma sökande efter identitet.

Man måste inte vara en erfaren politisk analytiker för att se logiken i det där. Men låt oss ta det ett steg till.

Varför var Socialdemokraterna så sugna på att utesluta Sverigedemokraterna? Jodå, vi kan alla argument om anständighet och så, men det hindrade inte Socialdemokraterna att sida vid sida med Sverigedemokraterna underteckna Försvarsberedningen. Så varför passade inte galoscherna den här gången?

Att lämna Sverigedemokraterna utanför en uppgörelse om gängkriminaliteten borde rimligtvis vara ett hot, även mot Socialdemokraterna. Det är precis en sådan fråga som kan göra att Sverigedemokraterna äter sig ännu djupare in i LO-kollektivet. Å andra sidan behöver Socialdemokraterna få rejält liv i en annan och behagligare konfliktyta, den mot Moderaterna, för att ta sig ur Sverigedemokraternas slagskugga.

Om man propsar på att Sverigedemokraterna inte ska vara med och prata gängkriminalitet och därmed tvingar Moderaterna att hitta på en ursäkt för att hoppa av, har man kommit en bit på vägen i just det syftet. Då kan kampen mot gängkriminaliteten kläs i höger-vänstertermer av det slag Socialdemokraterna vill komma tillbaka till. Effekten blir, så att säga, dubbel: Moderaterna kan skyllas för att anpassa sig till Sverigedemokraterna och därmed tumma på sin anständighet, medan Sverigedemokraterna kan skyllas för att vara del av ”högern” och därmed tumma på sin oanständighet, eller hur man nu ska uttrycka det.

Kort sagt: Det är ett sätt för Socialdemokraterna att försöka rigga planen till egen fördel. De är lika intresserade av att det upprättas ett nytt ”konservativt block” som Sverigedemokraterna, för det är deras verktyg att hålla borgerligheten splittrad. Vilket i sin tur är deras enda möjliga strategi för att behålla makten, nu när en klar majoritet i riksdagen egentligen skulle vilja ha en annan regering.

Det är inte en ofarlig strategi. Liberalerna följde med Moderaterna och Kristdemokraterna. Men å andra sidan måste sossarna syna de liberala korten någon gång. Förr eller senare måste Liberalerna tvingas till beslut.

Det här var vad det politiska spelet handlade om i slutet av förra veckan. Ett gängslagsmål under täckmantel att hantera gängkriminaliteten. Förslagen blir därefter: en del nödvändiga saker, en del kraftfulla slag i luften, en del övertramp. Men det blir en bisak i sammanhanget.

Skulle ni faktiskt vara intresserade av sakfrågan om gängkriminalitet, dess orsaker och möjliga sätt att få stopp på den, finns bättre ställen att leta på. Till exempel i Amir Rostamis forskning, som ni finner här.