Göran Persson går i Carl Bildts fotspår
Toppbild: TT
Göran Persson blev som bekant styrelseordförande i Swedbank i juni. Då hade han redan viss erfarenhet av bankvärlden efter tidigare styrelseuppdrag för Ålandsbanken, för att inte tala om tiden som socialdemokratisk finansminister åren 1994-96.
Nu har affärstidningen DI avslöjat att Persson fortfarande äger aktier i Ålandsbanken till ett värde av flera miljoner kronor. I alla normala lägen hade bankens storägare varit skeptiska och ifrågasatt lämpligheten i detta. Men Göran Persson är allt annat än vanlig.
Eller så är det något ovanligt med kretsen kring Swedbank – låt storm komma och en historisk penningtvättskandal skölja över, men inget bekommer banken i stormens öga.
Storägaren Alectas vd Magnus Billing vägrar nämligen att kalla det för intressekonflikt att Persson tjänar pengar om Ålandsbankens värde stiger, trots att samme Persson ska försöka driva fram värdeökningar i sin nuvarande roll som styrelseordförande för Swedbank.
Detta påminner om läget kring Carl Bildt för dussintalet år sedan. Han hade pensionerats från det politiska livet, blivit egenföretagare med styrelseuppdrag för bland annat Lundinfamiljens olika bolag. Men när han av regeringen Reinfeldt 2006 återuppstod som politiker med utrikesministerportfölj vägrade han sälja aktier nämnda bolag.
Läs också: Persson kritiserar den rödgröna skattepolitiken
Motivet kan man ha förståelse för. Aktieoptioner, gamla bonusavtal med inlåsningar och villkorade aktieavtal kan stoppa en omedelbar hemtagning av vinsterna – vilket jag misstänker är fallet med Persson i dag. Att avstå aktier, att lämna ingånget avtal kan man göra. Men det kostar.
Bildt, som kallats teflonmässig, tog striderna och trots mångas påtryckningar och krav bestod han som aktieägare. Gick vidare och vad som hände därefter med omvärldens syn på honom – hans egna aktie så att säga – låter vi vara osagt.
Denna gång tar även Göran Persson strid för att få tjäna äga sina aktier. Tjäna ytterligare en peng. Varför? För att en småbonde i Sörmland av allt att döma oftast har miljoner hål att fylla på hemma på gården. Ingen tackar nej till ett par extra miljoner.
Till Dagens Industri säger Persson: "Jag ägde de där aktierna när jag gick in i Swedbank, det kanske man i så fall skulle ha diskuterat vid det tillfället. Men det är ingen som någon gång har pratat om den saken, och inte jag själv heller."
Ett citat som också säger mycket om hur taffligt rekryteringen sköttes. Följs någon slags logik så torde det vid något punkt i samtalet komma till frågan: "Hur blir det med de andra uppdragen, aktieägandet och eventuella intressekonflikter?" Återigen, ansvaret faller tillbaka på storägarna.
Att sedan styrelseordförande avstått att sälja sina aktier visar att Göran Persson går i Carl Bildts fotspår. Enda skillnaden – den ene säger sig vara socialdemokrat.
