Resenärer, Europa och kulturarv

Ibland får man intrycket att Europa bara är scen för politiker och byråkrater att bråka på. Men låt oss ta ett steg tillbaka. Europa är trots allt så mycket mer.

Den typiske grand tour-resenären på sexton- och sjuttonhundratalen var en ung brittisk adelsman. De var världens första souvenirkonsumenter, till italienares och grekers lycka. När det brittiska fartyget Westmoreland 1779 bordades av franska krigsfartyg utanför Spaniens kust – Frankrike hade just gått in på amerikanernas sida i frihetskriget - fann de en exklusiv last. Där fanns olivolja, ansjovis, parmesan och annat ätbart som unga brittiska adelsmän fått smak på under sina bildningsresor. Men i lastrummet fanns dessutom 54 fraktlårar fyllda med möbler, marmorskulpturer, målningar, böcker och antika föremål.

»De hade besökt alla storslagna byggnader, kyrkor och bordeller i Europa - och sedan hade de shoppat i Rom«, som en tidigare chef för Ashmoleanmuseet i Oxford uttryckte saken, när muséet visade en utställning om skeppet för några år sedan.

Det fanns några enstaka kvinnliga bildningsresenärer i Europa också. En var Hester Thrale, från den framstående walesiska godsägarfamiljen Salusbury. Hennes första man, en förmögen bryggare, dog efter 18 års ganska trist äktenskap. Förmögenheten och friheten blev Hesters. Hon gifte om sig med en fattig italiensk musiklärare, Gabriel Mario Piozzi, något som var en härlig skandal, även för finsmakare. Mrs Piozzi, som hon ville heta, gjorde sin Grand Tour efter konstens alla regler. Det var lärorikt på många sätt.

Det fanns till exempel en föreställning om att varje vulkan måste ha minst en eremit som bar på magiska krafter och mörka hemligheter. Madame de Staël hade fantiserat om att eremiten levde mellan livet och döden, just där vegetationen slutar och den glödande kratern börjar. Men när Hester Thrale kom till Vesuvius för att träffa eremiten upptäckte hon till sin stora förvåning att hon kände honom: det var hennes franske frisör från London. Det var mindre konstigt än det kan verka: några decennier senare kunde kompositören Hector Berlioz konstatera att platsen som eremit på Vesuvius var ett jobb man fick lov att söka. Fick man det följde rättigheterna att driva en enklare servering med arbetet, för att dryga ut lönen.

Grand Tourresenärerna ville upptäcka Europa och dess kulturarv. De hade många föreställningar och förväntningar med sig. Lokalbefolkningen listade snart ut vilka de var och såg till att erbjuda det som efterfrågades.

Egentligen finns ingenting som säger att Europa blivit mindre spännande och exotiskt sedan dess, om man bara vill se det. Allt handlar inte om förhandlingar i Bryssel, om valutaunioner och regeringskriser. Vårt kulturarv finns fortfarande kvar och ses bäst på samma ställen som då. Det är därför Fokus i november ordnar en egen Grand Tour till Florens, Rom, Neapel och Capri. Kanske kan vi inte skicka hem ett lika tungt lastat skepp som Westmoreland, men vi kan följa i Hester Thrales fotspår och bli lika överraskade som hon.

Vill du med på Fokus läsarresa Grand Tour är det hög tid att anmäla sig nu. Snart är det fullt. Du gör det här.