Grattis Sverige: världens galnaste land.

Svenska institutets twitterkonto @sweden är fortfarande igång. En ny svensk representerar oss alla en vecka i taget. Det är oftast rätt menlöst. Då och då aktivistiskt, alltid åt vänsterhåll förstås. Men sedan Vian Tahir, en av alla dessa vänsteraktivister, såg till att blockera 12 000 personer – däribland helt vanliga liberala ledarskribenter och kolumnister – med motiveringen att de ägnade sig åt hat mot kvinnor migranter och HBTQ-personer, har det inte hörts av särskilt mycket. Den här veckan är det förstås projektledaren för Europride, Alf Kjeller, som twittrar.

Det är en intressant fråga varför vi svenskar tycks vara så intresserade av hur andra uppfattar oss. Det är inte alldeles klart vad svaret är. En mig närstående hustru har I Svenska Dagbladet den här sommaren låtit publicera en rad intervjuer med utländska betraktare av Sverige. Den har blivit väldigt läst. Och när Svenska institutet häromsistens kom med sin årliga sammanfattning av ”Sverigebilden”, blev den nyhet i varje tidning.

I allmänhet är det roligast att läsa vad andra tycker om Sverige, än vad svenskar tycker om Sverige, eller – ännu värre – vad svenskar tycker om att andra tycker om Sverige. Har ni tio minuter över föreslår jag därför att ni läser Rod Liddles Sverigekommentar i senaste Spectator. Han framhäver oss som främsta kandidat till titeln ”världens skitgalnaste land”, eller på det frodigare originalspråket ”the world's most batshit crazy nation”. Något säger mig att en text av det här slaget antagligen räcker för att bli evigt blockerad av Svenska institutets och deras hysteriskt tidstypiska bloggare.