Hakelius: Sverige är föräldrafritt

Problemet med Alliansen är att den är svar på en fråga som ingen ställer. Den kom till för att folk skulle tro på att någon annan än Göran Persson kunde hålla ordning på landet. Men på det problemet tänker ingen längre, utom möjligen Göran Persson. Nu är frågan istället hur man ska kunna hålla ordning på landet när riksdagen har ett tredje block. Och där är Alliansen inte svaret, utan en del av problemet. Precis som Socialdemokraterna, som av obegriplig anledning har för sig att de fortfarande är något slags majoritet, åtminstone moraliskt.

Alliansen har blivit en allians, inte för att erövra regeringsmakten, utan för att aldrig kunna regera på något vettigt sätt.

Det var därför Annie Lööf och Jan Björklund i går slogs om att komma först ut i medierna, trots att de, så snart de dök upp i medierna, gav ett rangligt, villrådigt, vilset intryck. De hade målat in sig i ett hörn där de kunde bli sittande med Svarte Petter – en svag minoritetsregering – utan att ens ha sina egna kärntrupper med sig. Så illa var det att de föredrog att klampa ut, med färgen skvättande om skorna.

Och vad händer nu, då? Ja, säg det. Vi har en regering, svagare än någon sedan Ola Ullstens knappa år som statsminister, med 39 folkpartister som enda stöd. Vi har en opposition som faller sönder under sin egen fjädervikt. Det enda som går starkt är Sverige, om än en aning dopat på minusräntor. Och kanske Sverigedemokraterna, även om det partiet verkar närma sig något slags glastak, det också.

Stefan Löfven vill spela landsfader, men i själva verket är det föräldrafritt. Förr eller senare kommer det att behöva förhandlas om vårdnaden, utan alla dessa löjliga låsningar åt alla håll.