Här kommer Dubbel-Andersson

Och så står vi på randen till Dubbel-Andersson. Inte bara Sveriges första kvinnliga statsminister, utan en statsminister som behöver bli vald två gånger för att kunna regera på någon annans budget.

Miljöpartiet har ”chockerats”, meddelar kvällspressen, av beskedet att Centern inte tänker rösta igenom den budget som innehåller de smulor som Miljöpartiet fick för att regeringen lät Centern rädda ansiktet, vad gäller strandskydd och skog.

Ja, det är en krånglig mening, men försök själva beskriva det som sker utan bisatser.

Nu måste alltså partiet fundera på om det verkligen ska sitta kvar i regeringen. Det skulle innebära att omröstningen om statsminister måste gå i repris, menar Kammarkansliet, enligt medieuppgifter. Det är just sådan formalia som Kammarkansliet ska hålla koll på. Hoppar MP skulle ju statsministern ha bytt underlag för sin regering, innan regeringen ens hunnit bildas.

Det är inte bara skadeglada moderater som håller med. Socialdemokraten Hans Ekström, vice ordförande i konstitutionsutskottet stämmer in:

– Det är glasklart att det behövs en ny omröstning.

Härligt, eller hur?

Och Centern står förstås mitt i all idioti. Det är jätteviktigt för Centern att Magdalena Andersson blir statsminister, för då kan Sverigedemokraterna hållas ”borta från regeringsmakten”. Men det är samtidigt jätteviktigt för Centern att inte rösta på Magdalena Anderssons budget, för då skulle Vänsterpartiet få makt, åtminstone indirekt. Så då ser Centern i praktiken till att oppositionens alternativ, framförhandlat direkt med Sverigedemokraterna, blir det som ska leda regeringens arbete.

Centern har alltså valt en väg som innebär att Sverigedemokraterna ska hållas borta från regeringsmakten, genom att det budgetförslag som Sverigedemokraterna förhandlat fram, blir regeringspolitik.

Jag skrev en gång att Olof Johansson, den gamle centerledaren, var det jakande svaret på den filosofiska frågan om det verkligen kan finnas en alternativ logik än den som världen i övrigt följer. Nu börjar jag misstänka att det handlade mindre om Johansson själv och mer om Centern. Deras parallella universum lyder helt andra lagar än vårt.

Men vi vet förstås hur det slutar: med en socialdemokratisk statsminister. För hur mycket strul och tokigheter och jönserier och obegripligheter som de olika partierna ägnar sig åt, verkar de till sist vara ense om en sak: det är Socialdemokraterna som måste bilda regering. Socialdemokraterna själva har förstås svårt att föreställa sig något annat, trots att partiet inte har stöd i riksdagen, trots att det måste förena oförenligheter och regera på någon annans politik, eller snarare på flera andras politik från Vänsterpartiet till Centern. Men det är mer förbryllande att alla andra partier verkar hålla med. Frågan är om ens Moderaterna egentligen är av annan uppfattning för tillfället.

Kanske borde vi förenkla vår regeringsform:

1§ Sveriges riksdag ska välja en socialdemokratisk statsminister.

Och sedan inget mer. Och nu kanske hon ska väljas två gånger för säkerhets skull.

Härligt.