Knuff-o-dra ända in i kaklet

Minns ni knuffodragen? Det var en korsning mellan en gasell och en enhörning med respektive huvud i motsatta ändar. Eller, i filmversionen av Dr Dolittle, en lama med ett huvud i varje ände.

Att ha två huvuden som vetter åt två olika håll är förstås väldigt praktiskt. Ingen kan smyga sig på en bakifrån. Dr Dolittles knuffodrag hade dessutom för vana att låta det ena huvudet äta, medan det andra talade. På så sätt kunde den äta och tala samtidigt, utan att verka ouppfostrad.

Men så är det förflyttningen. Det blir med nödvändighet så, som namnet antyder, att den ena änden måste dra, medan den andra knuffar på. Alternativet är att det dras åt motsatta håll och då händer ju ingenting.

I dag kan DN rapportera på nyhetsplats att fler socialdemokratiska sympatisörer än förut kan tänka sig att deras parti samregerar med Centerpartiet. På nyhetsplats ges också några förslag på hur Centerpartiet och Socialdemokraterna skulle kunna komma överens om en av de stora knäckfrågorna: arbetsrätten.

Det slumpar sig så att det här är nyhetsmaterial av precis det slag som stämmer alldeles utmärkt in på den linje som DN:s ledarsida intensivt drivit de senaste dagarna: att ge Centerpartiet ledartröjan i alliansen och att på något sätt finna en koalition med Socialdemokraterna.

Knuff och drag.

Men en knuffodrag vore inte särskilt mycket att ha om den stod still efter bara ett steg. Så i dag meddelar samtidigt DN:s ledarsida att det är dags att tänka ännu ett kliv längre: Stefan Löfven borde få regera på egen hand. Det är nämligen så, har DN kommit fram till, att en socialdemokratisk minoritetsregering är den regering som har bäst chanser att driva liberal allianspolitik.

En gång till: för att få borgerlig politik måste Löfven tillbaka där han satt, innan han röstades bort av de partier som vill föra borgerlig politik.

Det är inte ens två månader sedan Dagens Nyheter tryckte en ledare med den rätt tydliga rubriken: ”Fem skäl att inte rösta på Stefan Löfven”. Det är en och en halv månad sedan rubriken, som vid det tillfället verkade tydlig, var ”Löfvens avgång är första steget mot en ny regering”. Det är mindre än en månad sedan ledarsidan pryddes av den aningen mindre glasklara, men ändå begripliga rubriken "En röst mot Kristersson är inte en röst för Löfven". Det är tio dagar sedan rubriken var ”Det finns fler alternativ än Löfven och Kristersson”.

Nu är det, trots allt, Löfven i ensam majestät DN vill rösta på. För att få borgerlig politik. För att det enda alternativet är Kristersson och röstar man mot honom måste man rösta för Löfven. För att den nya regeringen måste bli den gamla.

Det är inte utan att man tycker lite synd om de hårt arbetande reportrarna på nyhetsplats. Just som de kommer med goda nyheter, ändrar ledarsidan målbilden. Hur i all världen ska de få fram en mätning som visar att borgerliga väljare numera vill ha en socialdemokratisk regering?

Nåja, det ska nog gå.

Knuff och drag.