Låt kineserna ta AB Volvo också

Ska vi vara oroliga för att Li Shufu, ägare till Volvo Cars, numera är storägare i AB Volvo? Alla tycks vara överens om att det är så vi bör förhålla oss till Geelys fortsatta expansion inom fordonssektorn.

Ingen vet om kinesernas planer för AB Volvo, annat än tal om samarbete. Ägarbolaget Geely är dessutom storägare i tyska lastbilskonkurrenten Daimler – men inte heller där har några besked lämnats.

Vi får inte vara naiva i förhållandet till Kina.

Jacob Wallenberg, den mest synlige bland trion som leder Wallenbergfamiljen, har uttryckt oro för Kinas expansion och sagt att ”vi får inte vara naiva”.

– Vi bör tänka igenom konsekvenserna av att kinesiska företag köper in sig i Sverige, sade Jacob Wallenberg i Dagens Industri i mars.

Även näringsminister Mikael Damberg stämde in i den skeptiska kören.
– Vi får inte vara naiva i förhållandet till Kina, sa han tidigare denna vår.

Regeringen har också satt igång en utredning som tittar på om utländska intressen ska kunna äga kritisk infrastruktur i Sverige.

Det kan vara på sin plats att minnas hur det lät när Geelys förvärvade Volvo Cars för 18,3 miljarder kronor år 2010. Alla var skeptiska och på bilfabriken i Torslanda var självförtroendet i botten den första tiden.

Volvochefen Paul Welander. Foto: Ola Kjellbye.

”År 2011 kände vi oss lite som Harry Potter; vi bodde under en trappa, fick dagligen stryk och hade uselt självförtroende”, enligt Paul Welander, tidigare mångårig Volvo-chef och numera rådgivare till vd Håkan Samuelsson.

Sedan lyfte Volvo Cars och ständiga försäljningsrekord har slagits. Numera saknar hyllningsropen motstycke. Efter åtta år i kinesiskt ägo är Volvo Cars på väg mot en börsnotering.

Något sådant besked har inte lämnats av bolaget men rådgivare, som ska hjälpa till med noteringen, har redan anlitats. I finansbranschen talas det om rekordvärdering. Blir det uppemot 260 miljarder kronor?

Oavsett är det en god utväxling för ett bolag som de flesta hade räknat ut för ett antal år sedan.

Här har vi två olika världar som möts. De som talar om att skydda AB Volvo från att hamna i utländska händer, men väljer lämpligt nog att glömma bort de affärsmässiga framgångarna som Geely bevisligen haft med Volvo Cars.

Aktieaktivisten Christer Gardell, som sålde sina AB Volvo-aktier till Geely, har delvis iklätts rollen som näringslivets bad boy. Det är inte första gången.

Nytt är att han utmålas som något av kinesernas torped. Att han plockar upp fina svenska industribolag, bygger upp avsevärda positioner och efter att ha realiserat värdeökningar inom 5–10 år säljer till kineser som vill äga för evigt – eller något kortare än så. Att positionen i Autoliv möjligen också kan säljas vidare till Kina; men därom vet vi inget just nu.

Inför mångmiljardförsäljningen av AB Volvo-aktier analyserades köparen, enligt Cevian Capital-chefen Christer Gardell.

– Vi kollade upp Geely noga. Hade det varit någon annan köpare från Kina hade det kanske inte blivit affär, sade han nyligen till Placeringsguiden.

Det har hissats varningsflaggor om att AB Volvo är en nationalklenod – Sveriges största bolag mätt i omsättning. Det är underförstått: bolaget måste skyddas. Plötsligt, de som sällan eller aldrig talar i nationalistiska termer, vill sätta ”Sverige först”. Märkliga brösttoner.

Den som tror mest på bolaget betalar också bäst.

Kapitalister, som annars bekänner sig till Joseph Schumpeters tes om kreativ förstörelse, vill lägga den marknadsekonomiska logiken åt sidan och dra i handbromsen. Det är inte intellektuellt trovärdigt att vissa bolag ska skyddas medan i andra branscher får så kallade disruptiva aktörer fria tyglar (Amazon inom handeln, Uber inom taxi, Spotify inom musik och så vidare). Det vore förvisso inte första gången, men upprepningar är inget rättfärdigande.

Därför biter inte argumentet om att utvecklingen måste stoppas för att förhindra att nationalklenoden säljs vidare. Låt kineserna ta över även AB Volvo.

Att alla har lika stor rätt att bli aktieägare genom att köpa aktier. Den som tror mest på bolaget betalar också bäst. Det kallas för marknadsekonomi, och ska den logiken råda i offentlig sektor torde det rimligen göra det i lika stor utsträckning inom privat sektor.