Låt oss tala ”människosyn”
Toppbild: TT
Här och där bestämmer sig nu kommuner för att förbjuda tiggeri, eller kräva tillstånd och sedan inte ge några tillstånd. Allt sådant som beskrivits som oöverkomliga hinder för sådana regler, verkar hittills inte utgöra några problem alls. Ännu har ingen frälsningssoldat eller skolungdom med Rädda barnenbössa avvisats av polisen. Det går uppenbarligen att skilja på tiggeri och pengainsamling, om nu någon på riktigt trodde något annat.
Däremot fortsätter förstås debatten. I Expressen kunde vi häromdagen läsa om Kungsbacka, vars beslut att tillståndsbelägga tiggeri just nu ligger hos förvaltningsrätten. Historien har också en uppmuntrande del: bulgariska Daniela Petrova, som brukade sitta utanför Hemköp och tigga. Genom engagemang från privatpersoner och kyrkan fick hon arbete som städerska och trädgårdsskötare. Nu ska hon få hjälp att starta en svingård hemma i Bulgarien.
Men, som sagt, debatten fortgår. Socialdemokraten Eva Borg i Kungsbacka ogillar försöket att bli av med tiggeriet och argumentationen är välkänd. Den handlar förstås om ”människosyn”:
– Det är EU-medborgare som har rätt att vara här, fattiga människor som gör allt för att försörja sig själva och sina familjemedlemmar. Vad händer med dessa människor om man fråntar dem den rätten? Risken finns att de hamnar i kriminalitet.
Och kanske är det äntligen dags nu att ta det här argumentet på största allvar. Låt oss tala ”människosyn”.
Det finns fattiga människor av alla möjliga slag, även i Sverige. Nästan inga av dem tigger på gatorna. I det fall sådant förekom tidigare rörde det sig om personer med grava missbruksproblem och/eller psykiska störningar. Fattigdomen var, med andra ord, inte huvudproblemet.
De EU-medborgare som nu står för tiggeriet på gatorna är fattiga, det är alldeles uppenbart. Men det kan inte vara hela förklaringen till att de sitter där. Då skulle många fler fattiga, med helt annan bakgrund, också sitta där. Det finns något annat som spelar roll här.
Diskriminering, förföljelse och trakasserier, är den vanliga förklaringen. Det rör sig till stor del om romer, som puttats ut ur de samhällen de lever i, saknar utbildning och möjlighet till arbete. Kort sagt, människor som lider av andra människors fördomsfulla sätt att se dem.
Detta är också till stor del uppenbart sant. Och hur motverkar man då det?
Det ganska typiska uttalande som Eva Borg i Kungsbacka gör är ett exempel på hur man rimligen inte ska göra. Hennes sätt att resonera bygger på den märkliga uppfattningen att just den här gruppen människor bara har två möjliga val att försörja sig på: tiggeri eller kriminalitet. Varför skulle det vara så? Vad är det för ”människosyn” att förutsätta att vissa grupper, till skillnad från andra, bara kan hantera sin fattigdom genom att tigga? Vad är det för märklig idé om att vissa människor är oförmögna till arbete och försörjning? Vad grundar den sig på?
Det här framstår bara som ännu en uppsättning fördomar som dömer människor till ett ovärdigt liv.
Hur det kommer att gå för Daniela Petrova vet förstås ingen, men det är ett vackert exempel, inte bara därför att det visar vad enskilt engagemang kan göra. Det är också ett vackert exempel därför att det visar att de som tror att vissa människor bara är förmögna att tigga eller begå brott har fel.
Det är märkligt att detta ska behöva vara en konfliktfråga. Borde vi inte kunna enas om att arbete är bättre än tiggeri? Och att det inte finns några människor som är så funtade att det är omöjligt för dem att arbeta?
Det finns tvivelsutan kulturella skäl till att vissa grupper ägnar sig åt tiggeri. En del av dessa kulturella skäl är diskriminering och förtryck. Andra är antagligen snarare baserade i kulturella mönster bland de tiggande själva. Det finns grupper med destruktiva traditioner som handlar om att inte vara en del av samhället i stort. Vill vi hjälpa de som sitter i kylan på gatan och ber om pengar behöver vi motverka båda delarna. Och vi måste dessutom motverka fördomarna hos oss själva, de fördomar som förutsätter att vissa människor är oförmögna till arbete.