Mariga regler skapar börsvakuum

Stockholmsbörsen har den senaste månaden backat med närmare 7 procent. Gårdagen var årets näst sämsta handelsdag, vilket speglar utvecklingen på börserna i USA och Asien.

Ett antal av de svenska storbolagen plågas också av en situation där bolagen meddelat att verkställande direktören antingen lämnar omedelbart eller inom kort.

Telias vd Johan Dennelind aviserade sin avgång i början på denna månad. ABB-chefen Ulrich Spiesshofer fått lämna omedelbart. Saabs koncernchef Håkan Buskhe har meddelat att han lämnar företaget i februari 2020. Dessutom står två storbanker utan en långsiktig lösning – i mStocars avgick Swedbanks vd Birgitte Bonnesen med omedelbar verkan och i slutet på juni var det Nordeas vd Casper von Koskull som sa upp sig från sin post.

Vd-karusellen snurrar fort just nu och när ABB plockar in Björn Rosengren, som senast varit vd för Sandvik, innebär det att osäkerheten kring ABB ordnas men att Sandvik därmed står utan långsiktig ledare.

Maktvakuumet är betydande. Telia, Swedbank, Saab, Nordea och Sandvik har ett samlat börsvärde på 770 miljarder kronor.

Tillförordnanden och tillfälliga lösningar i all ära, men att några av Sveriges största företag står utan en långsiktig vd som kan ta viktiga strategiska beslut är skadligt. Ta bara Sandvik, som planerar att knoppa av affärsområdet Sandvik Materials Technology. Beslutet ligger visserligen hos styrelsen, men den inkommande vd:n kan mycket väl argumentera för att man drar i handbromsen och ställer in dessa planer. Den risken skapar en osäkerhet bland småsparare, investerare och aktieägare. Liknande osäkerhet finns kring Telia, som nyligen föreslagit för EU-kommissionen att göra en rad eftergifter om man får igenom köpet av Bonnier Broadcasting.

För bara några år sedan var läget annorlunda, då aviserades inte avgångar på samma sätt. Sedan regelverket MAR, kort för Marknadsmissbruksförordningen, infördes 2016 måste bolagen behandla vd-förändringar som insiderinformation. Det innebär att föra loggbok över vilka som delges information och efter prejudicerande fall tolkas lagen som att marknaden måste få veta så snart som möjligt. Det är inte idealt.

Om man arbetar på ett företag där högsta chefen aviserar sin avgång – som Caspar von Koskull – mer än ett år i förväg, vad händer med styrningen under denna period? Aktieägare får ännu svårare att bedöma om bolagets ledning tar de långsiktigt bästa besluten eller om det bara är interimistiska lösningar i väntan på att nästa vd ska få säga sitt.

Det fanns goda avsikter bakom MAR-regelverket, men som lagarna tolkas i dag leder det till att marknaden måste ägna sig åt gissningslekar. Ingen tjänar på det.