Mer tid, please

En kort sammanfattning:

Det framförhandlade Brexitavtalet godtas inte av det brittiska underhuset. Att lämna EU utan avtal godtas inte av det brittiska underhuset. Att hålla en ny folkomröstning godtas inte av det brittiska underhuset. Det brittiska underhuset vill ha mera tid för att försöka komma på något det kan godta. En stor majoritet vill skjuta upp utträdet till 30 juni.

Det är vad som hänt de senaste dagarna i London.

En god och rimlig invändning mot dem som beskriver det som sker i brittisk politik som kaos, är att det vi ser är demokrati i praktiken. Det är sant och bör inte glömmas. Men demokrati upphäver samtidigt inte de mest grundläggande behoven på stringens eller det faktum att beslut har konsekvenser och att olika konsekvenser kan vara oförenliga med varandra.

Problemet med det som sker i det brittiska parlamentet just nu är inte den demokratiska debatten, eller ens osäkerheten om resultatet. Problemet är inte heller att det handlar om en komplicerad förhandlingsposition, både i brittisk inrikespolitik och mellan Storbritannien och EU. I sådana lägen är det naturligt att saker och ting inte löser sig förrän i sista minuten och att omöjliga positioner intas i förhandlingssyfte, för att sedan raskt överges.

Problemet är att det vi ser nu är något annat. Det finns ingen ram eller övergripande ordning för den här övningen. Det är ett spel utan regler och ibland till och med utan logik. Det finns inte ett par eller tre starka parter som driver sin sak på bäst möjliga sätt, utan ett sammelsurium av spelare som inte ens kan agera rationellt, eftersom ingen vet hur någon annan kommer att agera, eller vilka ramar spelat har. Det syns tydligt i Storbritanniens förhandlingsposition gentemot EU, där den här veckan inneburit att underhuset ömsom fattat beslut som skulle kunna sätta press på EU, ömsom fattat beslut som underminerat den egna positionen gentemot EU.

Det kan låta märkligt, men den enda som har visat något slags stabilitet är Theresa May. Till och med i detta läge, efter dagens dramatik i underhuset, tänker hon sig uppenbarligen att hennes plan D – eller om det nu är E, F eller G – är plan A: underhuset måste rösta igenom det framförhandlade utträdesavtalet.

Så en tredje omröstning om i stort sett samma avtal ska ske i början av nästa vecka, sägs det. Och då kan den 29 mars fortfarande gälla.

Vi får väl se. Alla spekulerar, men ingen kan ha en aning om vad som händer de närmaste dagarna.