Moderatmonolog för eget bruk

Det var många år sedan man började ta för givet att folk som talar för sig själva i offentligheten i själva verket talar i telefon. Men ibland saknas det faktiskt en lur.

Moderaternas sommarkampanj för surrogatmödraskap kan verka en aning udda. Det rör sig trots allt om ett statsbärande parti som just blivit snuvat på regeringsmakten, som har svårt att hämta sig i opinionen och som kämpar för att hitta en ny, naturlig position i en värld där spelreglerna ändrats.

Är frågan om surrogatmödraskap den viktigaste att ta itu med? Är det verkligen den frågan som ska lyfta Moderaterna ur kvicksanden?

Kanske, om man ser frågan ur en intern synvinkel.

Att kampanjen lanseras i Prideveckan är ingen slump. Det är heller inget nytt i att frågor som har att göra med reproduktion, underliv, kön och sexuell läggning lyfts fram på ett sätt som inte alltid motsvarar hur många som berörs av dem, eller deras relativa vikt i förhållande till andra frågor. Man kan vara säker på att ett parti som gör stor sak av frågor av det här slaget vill sända en signal. Det handlar om att tala om vem man är.

Moderaternas kampanj har inte stått oemotsagd. Den bästa sammanfattningen av det problematiska i kampanjen gör Joel Halldorf i Expressen i dag: surrogatmödraskap är inte bara en fråga individuell frihet och ekonomiska transaktioner. Från vänster kommer också en hel del skepsis och kritik.

Men man anar att invändningarna spelar liten eller ingen roll för Moderaterna, för vilka riktar sig egentligen kampanjen till?

Svaret är att avsändaren också är målgruppen. Moderaterna talar med sig själva.

Dagens Nyheters certifierade liberal Mattias Svensson visar vad saken handlar om, när han lättat pustar: ”… vältajmat och välkommet. Det var inte i går partiet gjorde utspel i en ny frihetsfråga.”

Den förlösta utandningen från liberala platser i rummet är nyckeln till att förstå den här kampanjen. Den handlar inte om att Moderaterna vill resonera om en komplicerad etisk fråga. Den handlar egentligen inte ens om barnlösa människors problem. Den handlar om att Moderaterna har behov av att göra en identitetsmarkering, framförallt riktad till de egna anhängarna. Surrogatmödraskapet är ett verktyg. Det tjänar sitt syfte för att sprida lite lättnad bland de moderater som börjat bli nervösa över allt tal om lag och ordning, begränsad migration och starkare försvar. Finns någon målgrupp utanför det egna partier är det just Dagens Nyheters ledarsida och ett par andra sådana liberala noder i offentligheten.

Moderaterna ägnar alltså sommaren åt att tala med sig själva. Om man anstränger sig kan man höra den lugnande försäkran partiet mässar för sig självt: ”vi är liberala, vi är liberala, vi är liberala …”

När individer har behov av att intala sig sådana saker om sin egen identitet är det oftast ett sätt att försöka skapa balans. Mer precist en motvikt, eftersom de anar att de i själva verket kommer att behöva röra sig åt motsatt håll mot det som de intalar sig. Det finns ingen anledning att tro att partier fungerar annorlunda.