Möt de gåtfulla väljarna

Så var vi inne i slutspurten. Det måste finnas en favorit och i år är det Ebba Busch Thor. Och visst var det svårt att inte sympatisera med henne i går kväll, när hon stod i TV4 och äntligen var inne i andra andningen. Det har liksom varit en konstant Västerbrostigning fram till nu.

Men favoritism i valrörelser är en lynnig verksamhet. Ebba Busch Thor har förtjänat sin utmärkelse, men det finns trots allt andra kandidater: Jonas Sjöstedt, till exempel. Vänsterpartiet får över tio procent i Sifo, Novus och Skop. För ett år sedan låg partiet strax under sju procent. Eller gamle arbetshästen Jan Björklund, vars liberaler ju faktiskt också var på väg att trilla ut i vissa mätningar. Allt detta, förstås, under förutsättning att den som verkligen gått fram kraftigt, nämligen Jimmie Åkesson, är utom tävlan.

Men om man nu ska ägna sig åt att tröska statistik och mätningar finns faktiskt intressantare sifferserier att titta på. Man kan till exempel vända sig bort från partiledarnas andfådda debatter, dueller och utfrågningar och istället kasta ett öga på väljarna.

Marcus Uvell tog fram en undersökning om väljarnas värderingar tillsammans med Inizio, när han kom med sin bok "Bakslaget" på Timbro strax före sommaren. Marcus Uvells tes, i all korthet, är att missnöjesröstandet i Sverige är av en annan art än i till exempel USA och Storbritannien. Där stämmer det att en marginaliserad arbetarklass utgör kärnan av de missnöjda. I Sverige, däremot, är missnöjet betydligt mer jämnt spritt. Det är fortfarande de med lägst utbildning som känner minst tillförsikt och tilltro, men även högre upp på samhällsstegen återfinns tvivel och oro.

Uvells slutsats, med stöd av just de mätningar han redovisar, är att medborgarna helt enkelt i allmänhet är mer konservativa i sina värderingar än vad det rätt radikala etablissemanget förstått.

Det är förstås som alltid med undersökningar av det här slaget, särskilt när de utförs med hjälp av självrekryterade webbpaneler: man får ta det hela med en nypa flingsalt. Men nog finns ett och annat av intresse. Till exempel att 54 procent av kristdemokratiska sympatisörer och 31 procent av moderata sympatisörer kallar sig konservativa, medan bara 27 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer gör det. Å andra sidan är det bara en ynka procent av socialdemokraternas anhängare som kallar sig konservativa. Det är förstås missvisande, det vet alla som träffat mer än en socialdemokrat. Saken är bara den att socialdemokrater med konservativa värderingar kallar sig något annat.

Traditionalister, kanske. Eller gråsossar.

Det blir mindre skevt när man ställer frågan om det är viktigt att vara försiktig vid förändringar, så att man inte råkar förstöra sådant som fungerar bra. Det tycker nästan 40 procent av socialdemokraterna, över 50 procent av moderaterna och strax över 60 av kristdemokraterna. Men i topp finns sverigedemokrater, där 70 procent håller med om det. De är också i topp med 57 procent, när frågan är om de håller med om påståendet att politik är till för att lösa praktiska problem i vardagen, inte för att tala om för medborgarna hur de ska leva.

Vänstern når i det momentet inte högre än 17 procent.

Det man kan ana här är skälet till att Sverigedemokraterna är så svåra att hantera för både Socialdemokraterna och Moderaterna. Det är inte bara en fråga om invandring. De stora partierna faller så att säga på eget grepp.

Att bevara det som fungerar bra, betyder för många väljare att inte riva ned den välfärdsstat som Socialdemokraterna ofta talar om som sin egen. Men uppenbarligen ser en försvarlig andel väljare Sverigedemokraterna som mer trovärdiga i det avseendet. Och Moderaterna har konkurrens på både den konservativa och den liberala fronten, om man anser att en väsentlig del av liberalismen är att slippa bli uppfostrad av staten.

Men det är alltid de mer överraskande resultaten som är riktigt intressanta.

Vid sidan av vänsterpartister, där 76 procent säger att de inte tror på Gud (eller "en Gud" som undersökarna finkänsligt formulerar saken), är de mest gudlösa just Sverigedemokraterna. En majoritet, 58 procent, tror inte på Gud. Det är inga gigantiska skillnader jämfört med andra partier, men det är ändå intressant, eftersom hela 83 procent av Sverigedemokraterna instämmer eller instämmer helt i att kristendomen är och ska vara normen i Sverige.

Man kan kalla det inkonsekvent, eller kanske till och med ett utslag för dubbelmoral. Eller så är det helt enkelt bara ett bevis för att Sverigedemokraterna är svenskare än några andra: folk som vill att ungarna får ha skolavslutning kyrkan, men själva hellre plockar svamp och kommunicerar med "naturen" än knäpper händerna i bön.

Men egentligen finns det bara två panelmedlemmar man verkligen skulle vilja träffa.

En helt oslagbar majoritet på 93 procent av Sverigedemokraterna tycker att utvecklingen i Sverige har gått helt åt fel håll de senaste 10 åren. Inga överraskningar där. Men en procent av 178 tillfrågade sverigedemokrater – 1,78 personer – tycker att utvecklingen gått åt rätt håll de senaste tio åren.

Två glatt optimistiska sverigedemokrater. Där har ni valets verkliga gåtor.