My little pony mot buklandning

Man kan lätt föreställa sig det som man kan kalla Centern/Dagens Nyheter-svaret på det som nu sker: Moderaterna och Socialdemokraterna bör skaka hand över blockgränserna, varför inte med Annie Lööf som statsminister. Sverige behöver en stark regering, pandemin är ännu inte över och …

Ja. För de mindre fantasifulla är det här helt enkelt den senkomna följden av en regeringsuppgörelse som bygger på att regeringen för en politik som den inte själv tror på och inte har majoritet för i riksdagen.

Om det nu blir en omröstning och om det nu blir så att regeringen förlorar — det finns tillräckligt med om för att räcka till ett särskilt långt meditationsmantra — är det den saken som kommer att behöva rättas till. Det kan ske på två sätt: antingen släpper Centern stödet för en Socialdemokratisk regering och ansluter sig till den tydliga icke-socialistiska majoritet, 204 mot 143, som finns i riksdagen. Eller så accepterar Centern att kostnaden för att backa upp en regering som vilar på Vänsterpartiet inte är noll.

Man kan upprepa önskedrömmen att man inte tänker att ha att göra med V eller SD hur mycket som helst. Den blir inte sann för det.

Centern kommer förstås inte att släppa stödet till Socialdemokraterna. Partiet har hängt hela sin existens på det beslutet. Kvar finns då bara ett alternativ.

Det här förutsatt, förstås, att inte Vänsterpartiet till sist ändå slinker ut en bakväg. Ännu ett om.

Nooshi Dadgostar har just hållit en presskonferens där hon dels sagt att misstroendet mot regeringen och statsministern är större än någon enskild fråga, dels att hon inte har någon annan statsministerkandidat än Stefan Löfven. Ni kan själva räkna ut vad som är det mest sannolika resultatet av det, även om regeringen tvingas avgå ett tag.

Det vi ser nu är helt enkelt en rätt dyr och omständlig läxa för att lära Centerpartiet att en vänsterregering som driver högerpolitik är ungefär som flygande enhörningar mot drömska regnbågar: kul idé, men en fantasi.