Hakelius: En ledare oförmögen att hantera antisemitismen i sitt eget parti
Toppbild: TT
Socialdemokrater som kom tillbaka efter att ha besökt brittiska Labours kongress i september var illa berörda. Aftonbladets Anders Lindberg, som annars är rätt bra på att släta över saker som stör hans världsbild, skrev om det.
Det råder inget tvivel om att det brittiska Labourpartiet låtit antisemitismen florera i de egna leden. Orsakerna är antagligen flera.
Partiet har varit ivrigt att locka invandrarröster, varav många är muslimer och/eller har sitt ursprung i länder i Mellanöstern och Nordafrika, där antisemitismen är accepterad eller till och med påbjuden. Vänsterkantens flirtande med palestinska rörelser har satt sina spår och levt vidare i flirtandet med islamistiska rörelser. I botten finns dessutom den gamla bilden av juden som en kapitalistisk utsugare och illojal mot staten, som extremvänstern delar med nazismen.
Det råder inte heller något tvivel om att Jeremy Corbyn haft mycket svårt att hantera frågan. Delvis kan det antagligen bero på Corbyns obstinata personlighet. Han låser sig gärna i positioner som bara verkar glasklara för honom själv och vägrar sedan demonstrativt att justera dessa, när de inte fungerar. Det är ungefär det läget han försatt sig i vad gäller Brexitfrågan. Men det börjar verka osannolikt att det kan vara hela sanningen.
Hakelius: Vi la ner totalförsvaret och fick en växande rörelse av »preppers«
Den brittiske överrabbinen Ephraim Mirvis förklarade igår i en artikel i The Times, utan namns nämnande men alldeles klart, att Jeremy Corbyn inte är lämpad att leda landet på grund av hur antisemitismen inom Labour har hanterats, eller snarare inte hanterats. Mirvis skruvade inte upp tonläget mer än nödvändigt, men artikeln var anmärkningsvärd, rent av unik. Religiösa ledare i Storbritannien har inte för vana att lägga sig i de allmänna valen på ett så tydligt sätt. Att ärkebiskopen av Canterbury gav Mirvis stöd gjorde saken än mer exceptionell.
Det rubbade inte Corbyn. I går kväll satt han i tv-sändning i BBC och vägrade att be om ursäkt för den antisemitism som frodats i Labour och för sitt sätt att hantera den på. Han upprepade att det inte finns något utrymme för antisemitism i Storbritannien, men passade samtidigt på att ifrågasätta Mirvis kritik. Sammantaget var det en partiledare som snarare ger intrycket av att tycka sig vara utsatt för en komplott, än en partiledare som inser att han har ett problem att lösa.
Labour svarade på det som skett under dagen på två sätt: partiet mobiliserade sina aktivister i sociala medier för att ge stöd åt Corbyns linje att det inte krävs några ursäkter och drog igång en kampanj för att sätta fokus på islamofobi inom Tories. Den finns tvivelsutan där, men det löser trots allt inte Labours problem.
Hakelius: Våldet och laglösheten är arvet efter åratal av politisk misskötsel
Det börjar faktiskt bli svårt att bortförklara Corbyns oförmåga att hantera den här frågan med att han är halsstarrig eller inkompetent. Det börjar snarare framstå som att han faktiskt sympatiserar med den – låt mig uttrycka mig försiktigt – negativa syn på judar som hans anhängare gång på gång ger uttryck för.
Det är inte säkert att det här betyder så mycket för valet. Ungefär 70 till 80 procent av brittiska judar brukar ändå inte rösta på Labour, utan först och främst på Torypartiet. I bredare väljargrupper är det inte självklart att frågan om antisemitism avgör vad man röstar på. Dessutom gör det brittiska valsystemet att man röstar på enskilda kandidater. Labourkandidater som inte kan misstänkas för att bära antisemitiska åsikter behöver inte drabbas av det här.
Men än sak har blivit än tydligare av de senaste dagarnas händelse: Med Jeremy Corbyn vid rodret skulle Storbritannien få en helt annan kurs i många avseenden, förutom den ekonomiska politiken.
Högt uppsatta källor inom Labour har de senaste dagarna antytt att det kan vara möjligt att byta ut Jeremy Corbyn som ledare, om det krävs för att bygga en politisk koalition. Det är inte särskilt överraskande.
