Nog finns en plan

Så var rond 2 i full gång. Den om historieskrivningen.

Annie Lööf låter sig i dag intervjuas i båda de stora Stockholmstidningarna. Budskapet är detsamma:

”Jag har i praktiken jobbat varje helg under hela hösten för att hitta lösningar där Alliansen kan hålla ihop …

Jag skulle snarare säga att det är Moderaternas och Kristdemokraternas vägval som kommer att avgöra Alliansens framtid.” (Dagens Nyheter)

”Jag tycker att det är viktigt att sänka tonläget nu …

 Mycket avgörs av Moderaternas vägval de närmaste åren. Om M och KD fortsätter att närma sig Sverigedemokraterna kommer det att bli väldigt svårt. Men min dörr står öppen.” (Svenska Dagbladet)

Om någon inte skulle förstå budskapet har Centern för säkerhets skull också köpt sig två helsidesannonser, en i vardera tidningen:

”Vi är inget regeringsparti, och ingår inte i något nytt block. Centerpartiet är en liberal reformkraft som tar ansvar för att föra Sverige framåt.”

Det är rätt lätt att föreställa sig hur käkar låser sig så det knastrar i moderata amalgamfyllningar, när de här formuleringarna når fram till den tidigare allianspartnern. De kunde inte vara mera provocerande för moderater, om de hade finsnickrats med just det syftet.

Det kan förstås vara så att det är precis det som är syftet.

Tobias Wikström prövar en tanke i sin ledare i Dagens Industri idag: L och C är rätt nöjda med att Alliansen spricker. Av både ideologiska och taktiska skäl har de inget emot att haka av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Tänker man tanken ut kan de rent av vara intresserade av att odla idén om ett "blåbrunt block". Dels därför att de, i ett slags ödestro, är övertygade om att det ändå måste bli så. Det är nämligen det som skapar det stora liberala uppdraget för mitten. Dels för att Moderaterna måste marginaliseras, om Centern och — i den mån det partiet överlever — Liberalerna ska kunna erövra deras väljare.

Man ska inte överdriva hur förslagna och långsiktiga politiker är. Men nog verkar det ändå uppenbart att Annie Lööf har något slags plan. Och skulle den vara att återupprätta Alliansen är inte bara valet att bli stödparti till en socialdemokratisk regering, utan sättet hon beskriver processen på, kontraproduktivt. Det vore nästan oförskämt att förutsätta att det beror på oskicklighet.