Och sen, då?

Vem tar över efter Ebba? Inte för att någon tror att Ebba Busch är en Sanna Marin som plötsligt reser sig och går, men hon har ändå varit partiledare i åtta år. Bara Jimmie Åkesson har suttit längre.

En person som säkert är sugen är Jakob Forssmed, för tillfället socialminister. Han var kronprins redan förra gången, men i första nomineringsrundan fick inte bara Ebba Busch fler nomineringar, utan även Acko Ankarberg. Och när bara Göteborgs kommun, Halland, Västerbotten och Kvinnoförbundet backade upp honom i den andra nomineringsrundan, hoppade han av.

Det betyder förstås inte att han är chanslös vid ett andra försök, men det mesta talar för det. Partiet har visserligen lite Ågren just nu och de som längtar tillbaka till en snällare, själasörjande kristdemokrati är poppis i pressen. Jakob Forssmed brukar räknas som deras kandidat, eftersom han genom sin karriär lutat åt det hållet. Men de mer vänsterlutande bland aktiva kristdemokrater har inte sina egna väljare med sig.

Redan vid valet 2018 var de kristdemokratiska väljarna rätt tydliga i sin ideologiska profil. I SOM-undersökningen var det endast de moderata väljarna som ansåg sig aningen mer till höger. På kulturkrigsskalan GAL-TAN var kristdemokratiska väljare mer TAN än moderater, endast sverigedemokrater gick ännu längre ut på kanten. När kristdemokratiska väljare fick sätta ideologisk etikett på sig själva var de nästan lika konservativa som sverigedemokrater och inget annat partis väljare hade så få som ansåg sig vara socialister.

Så vem kan det då bli efter Ebba?

Andreas Carlson, 36-årig infrastruktur- och bostadsminister, är den som oftast nämns. Hans rötter är traditionellt kristdemokratiska, i pingströrelsen och Jönköping. Han var Alf Svenssons pressekreterare i EU-parlamentet. Men han är också av ett nytt snitt. Till riksdagen tog han sig 2014 genom att kryssa sig förbi två av partiets dåvarande höjdare: Maria Larsson och Stefan Attefall. I senaste valet åkte han ut, eftersom KD tappade mandat både i Jönköpings och Stockholms län, där han stod högt på listorna. Han är del av partiets verkställande utskott och Carlson ”har fattat”, som det uttrycks bland kristdemokrater som inte ser någon lockelse i att vända tillbaka till mjukislinjen.

Men det finns även andra kandidater. Det är överhuvudtaget intressant att Kristdemokraterna inte verkar lida av den så vanliga sjukan att ingen kan växa i skuggan av en dominant partiledare. Ebba Busch är visserligen en omvittnat hårdför och besvärlig chef. Många har sökt sig från henne, när de fått tillfälle. Och flera, inte bara Johan Ingerö, har osentimentalt lämnats vid vägkanten när Busch bestämt sig för att det passar. Simon Westberg är ett exempel. Han arbetade med korta avbrott nära Ebba Busch ända sedan hon var kommunalråd i Uppsala, men när regeringen bildades fick han inte följa med henne. Nu är han i stället sakkunnig hos landsbygdsministern, men det är förstås inte riktigt samma sak som att viska i partiledarens öra.

Westbergs nuvarande chef, Peter Kullgren, är en av flera framträdande kristdemokrater runt och under fyrtio. Han var Johan Ingerös företrädare som partisekreterare och är gift med Sarah Kullgren, som är ordförande för partiets kvinnoförbund. Christian Carlsson, ordförande i Socialutskottet och tidigare KDU-ordförande, är en annan ledande kristdemokrat under fyrtio. Tjugosexåriga Nike Örbrink, avgående KDU-ordförande och gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus är ett tredje namn. Vad hon står för framgår av ungdomsförbundets slogan: "en rak höger".

I november i år håller Kristdemokraterna riksting. Vid varje ordinarie riksting ska partiet välja ordförande. Än så länge har ingen föreslagit något annat än omval av sittande ordförande. Nästa chans, om det inte ska kallas till extra riksting, är 2025, ett år före valet. Men oavsett om bytet sker då eller tidigare kommer det inte att resultera i ett helt annat parti än det som Ebba Busch leder.

***

Läs även: Kan KD fortsätta att vårda frikyrkosnällheten?

Läs även: Taskiga kristdemokrater