Hakelius: Är det SD som vandaliserar Zlatanstatyn?
Toppbild: TT
Det är snart 17 år sedan Saddam Husseins staty på Firdostorget i Bagdad revs ned.
Historiens vingslag. Och början på en ännu pågående historiestrid.
Var det en spontan händelse? Om inte, vem planerade den? Var det en slump att det skedde på bekvämt gångavstånd från Hotel Palestine, där alla utländska journalister bodde? Hur var det egentligen med den amerikanska flaggan som inom ett par minuter byttes mot en irakisk?
Nu har Zlatan Ibrahimovic staty utanför Malmö stadion gått samma öde till mötes. Historiestriden är redan igång.
Vad är det egentligen som hänt? Vem är skyldig? Om någon.
Per Svensson, som numera har återgått till kultursidorna i Dagens Nyheter, menar att det är Sverigedemokraternas fel. Kanske inte alldeles överraskande. Ledarsidan under Svenssons ledning handlade mest om att allt är Sverigedemokraternas fel. Det gäller fortfarande: dagens huvudledare handlar till exempel om att regeringsbildningen i Spanien visar att man inte ska samarbeta med Sverigedemokraterna. Kan vi hoppas på att kulturchefen Björn Wiman återkommer med en text som kopplar vandaliseringen av Zlatanstatyn med klimatförändringarna?
Per Svensson menar att den ”fanatiska kollektivism” vandalerna i Malmö uppvisar är befängd och väsensfrämmande för Malmö. I Svenska Dagbladet kan vi i dag läsa motsatsen.
För att förstå förstörelselustan ”måste man sätta sig in i Malmö FF;s historia”, skriver där Fredrik Ekelund, även känd som Marisol M. Man måste begripa att känslorna svallar när Zlatan köper in sig i den klubb, Hammarby, som satte krokben för Malmö FF i jakten på ännu ett SM-guld:
”Men inte nog med det. Zlatan sade samtidigt att han skulle göra Hammarby till Skandinaviens bästa klubb. Där, och då, i det ögonblicket, exploderade vreden i hans födelsestad. Zlatan, den tidigare så älskade, reducerade sig själv till blott affärsman; han klev över gränsen och resten är historia.”
”Utan Zlatans svårtolkade provokation mot Malmö FF och klubbens många supportrar”, avslutar Ekelund/Marisol, ”hade bronsstatyn sannolikt kunna ståta vidare på den plats där den var tänkt att stå.”
Jag har läste dessa båda artiklar — och ett stort antal tidigare — flera gånger. Jag förstår fortfarande inte vad saken handlar om.
Fotbollsspelare köps och säljs trots allt mellan lag världen över, utan några som helst lojalitetskrav utöver pengarna. Det kan väl rimligen inte vara värre om de någon gång själva lyckas bli slavägare, snarare än slavar? Och varför skulle det vara särskilt provocerande att de, om de nu köpt in sig i ett lag, vill att laget vinner? Och hur, exakt, har Sölvesborgs kulturpolitik fått Rosengårds invånare att bilda riktade Sverigedemokratiska vandalstyrkor?
Jag har en misstanke: det är inte bara jag. Ingen annan som skriver om den här frågan förstår den egentligen heller. Men vad ska en enkel skribent göra, när historiens vingslag kräver en kommentar?
