OS i amnesi
Toppbild: TT
Det fascinerande med OS-kampanjer är att de bygger på ett slags amnesi.
Den mest grundläggande förutsättningen är förstås att man glömmer bort hur man räknar. Det har varit grundbulten i alla OS-kampanjer de senaste 40 åren. Bara ett vinterspel har hållit budget de senaste decennierna. Men även historien och alla tidigare erfarenheter är som bortblåsta när OS-kampanjer drar igång.
En mer nytillkommen glömska är geografin.
De här spelen som Sverige riskerar att få på halsen kallas ”Stockholm-Åre”. De äger bland annat rum i Falun och lettiska Sigulda. Stockholm vill inte gå i god för spelen. Och i dag kunde vi läsa att det inte finns något avtal med Falun om att använda hoppbackarna där. Man har glömt att teckna ett sådant. Eller, snarare, Postnord glömde att skicka alla valsedlar från Falun till rätt ställe efter valet i höstas, så det blev omval i våras.
OS-amnesin är smittsam.
Inga skattepengar ska gå till den här satsningen, har det sagts. Fast då har man förstås glömt de säkerhetsgarantier som ställts ut från politiskt håll. De kostade miljardbelopp de senaste vinterspelen. Men Amanda Lind, ministern med ansvar för garantierna, har glömt att räkna fram några exakta siffror.
Häromdagen kunde vi läsa ett reportage i Expressen om den misslyckade kampanjen för sommar-OS i Stockholm 2004. Där framstod det som om det stora problemet var amatördynamitarden Mats Hinze. Men vi som var med och följde kampanjen var mer bekymrade över amatörkeynesianismen i alla beräkningar. Varje kostnad förvandlades till en samhällsekonomisk vinst. Men den saken är väl glömd nu.
En del sportjournalister verkar glömma bort att de är journalister när OS-kampanjen drar igång. I alla fall i den meningen att de också glömmer bort att räkna och läsa och tänka lite på egen hand.
Jo, det är något med OS som ger alla som kommer nära en behagligt sorgfri minnesförlust. När Oslo hade vinterspelen 1952 glömde prinsessan Ragnhild till och med att öppna spelen som tänkt. Hon kom av sig mitt i en mening.
Har vi tur glömmer IOK att rösta i eftermiddag. Då kan vi kanske glömma alltihop.
