Reformismen äter sina barn

Allt är inte siffror. En del är attityd, också.

I valrörelsen 1976 drogs kampanjen »Rösta borgerligt« igång. Med bara några dagar kvar till valet annonserade kampanjen mot Kristdemokraterna, som då hette Kristen demokratisk samling, Kds.

Poängen var inte politisk, även om det skulle dröja till åttiotalet innan Kristdemokraterna själva kallade sig borgerliga. De som röstade på Kds antogs ändå i grunden vara borgerliga. Poängen var därför fyraprocentsspärren. Kds hade aldrig tagit sig över den. En röst på partiet, resonerade Rösta borgerligt, var alltså en bortkastad röst för en borgerlig sympatisör. Det var i praktiken en röst för en socialdemokratisk regering, om man ville ställa det på sin spets.

I Demoskops aprilmätning, som publicerades i Expressen i torsdags, får Kristdemokraterna 3,3 procent. Liberalerna får precis 4. Men det finns ändå inga tecken på att moderater, 22,2 procent, och centerpartister, 9,5 procent, är sugna på att driva kampanj mot sina impopulära borgerliga kollegor. Ännu ingen ansats till en negativ Rösta borgerligt-kampanj.

På andra sidan blockgränsen är det Fi, 1,3 procent, som just nu är i ett läge som mest påminner om Kds gamla roll som rösttjuv. Gudrun Schyman kan knappast räkna med några väntjänster från socialdemokraterna, 25,9 procent, eller från sitt gamla vänsterparti, 8,7 procent. Men det verkligt intressanta är miljöpartiet, som stärker sina siffror en aning, men inom felmarginalen, till 5,2 procent.

Miljöpartiet ligger bättre till i förhållande till riksdagsspärren än både Liberalerna och Kristdemokraterna. Ändå har Socialdemokraterna i veckor gjort allt de kunnat för att skrämma bort väljare från koalitionspartnern. På punkt efter punkt har Miljöpartiet blivit ignorerade eller tvingats acceptera beslut som går partiet mot. Och det har inte lindats in i några mjuka formuleringar, snarare tvärtom.

Möjligen är det så att Socialdemokraterna inte i första hand är ute efter att sänka Miljöpartiet, utan efter att locka tillbaka väljare som gått till Sverigedemokraterna, 18,8 procent. För att göra det krävs en politik som går på tvärs med Miljöpartiets. Kanske räknar Socialdemokraterna med att Miljöpartiet klarar sig kvar i alla fall, det vill säga raka motsatsen till det antagande Rösta borgerligt gjorde om Kds. Kanske tror de att Miljöpartiets kärna är större än 4 procent och att den kärnan inte har någon annanstans att gå, nu när Centern blivit hyperliberalt.

Men även om det är så, visar Socialdemokraterna inte direkt någon omsorg om sin första koalitionspartner sedan 1957.

Reformismen äter sina barn.