Religion och den döda vinkeln

Det är den döda vinkeln man ska se upp för. När det smäller beror det på att man inte har brytt sig om att tänka på den.

Nazism, islamism, islamofobi, antisemitism. Där finns faror av olika slag. De måste tas på allvar och visst finns fortfarande naivitet och luckor både här och där. Men allt det där finns rakt i siktlinjen, varje dag. Debatten pågår ständigt, åsikt bryts mot åsikt och fakta mot föreställningar.

Homofobi, misogyni, till och med artism, eller – diskriminering baserad på arttillhörighet – finns där, fullt synlig, i den offentliga vindrutan.

Men det finns en död vinkel.

– I svensk skola ska det vara lärare och pedagoger som styr, inte präster och imamer. Just nu kan vi inte garantera att det är så. Det är ett allvarligt problem, sade civilminister Ardalan Shekarabi när Socialdemokraterna meddelade att de vill förbjuda religiösa friskolor.

Enligt en Novusundersökning tycker 73 procent av svenskarna att religiösa friskolor bör förbjudas. Bland män och LO-medlemmar är majoriteten ännu större. Bland sympatisörer för Sverigedemokraterna går det knappt att hitta någon som vill tillåta religiösa friskolor.

Att förslaget är poppis bland sverigedemokrater säger sig självt. Vad det egentligen handlar om är förstås att stänga de muslimska friskolorna, som är elva av sammanlagt 71 friskolor på religiös grund. Av resten är 59 kristna och en judisk. Det är ett drag av Socialdemokraterna för att locka väljare som gått eller kan tänkas gå till Sverigedemokraterna, särskilt inom LO-kollektivet. Men för att slippa argumentera för det drar man alla över en kam. Det är ett typiskt svenskt »dubbelsnack«, där man säger en sak, men alldeles under ytan menar en annan, som alla förstår.

Att man kan göra så beror på Sveriges döda vinkel.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, brukar det heta. Det är sant, men det räcker inte. Man kan vara sekulariserad och ändå förstå religionens betydelse, till och med ha respekt för den. Man kan ha kunskap om religionens historia och hur den är oupplösligt sammanvävd med samhällets historia i stort, utan att själv vara troende. Men den svenska sekularismen är något mer, eller snarare mindre. Det är en självbelåten, föraktfull och inte sällan aggressiv sekularism. Den kan häva ur sig grovheter om troende - alls inte bara muslimer - som skulle vara otänkbara om andra grupper. Det är en sekularism som växer ur en mallig modernism som tar för givet att alla troende är dumma i huvudet, efterblivna eller ovilliga att ta in fakta.

Därför kan Socialdemokraterna, utan att oroa sig, föreslå ett förbud mot alla religiösa skolor, trots att de egentligen bara vill åt de muslimska. Den stora majoriteten svenskar föraktar nämligen religion och, i alltför stor mån, religiösa. Visst finns det de som opponerar sig – Sveriges kristna råd, Kristdemokraterna, till och med lite försiktigt Miljöpartiet, eftersom de vurmar för ideella friskolor – men ingen som riktigt spelar roll. Det finns gott om liberaler som hänger på. För det här är inte i första hand en fråga om politik och höger och vänster. Det här är en kulturfråga. Och svenskar är religiösa analfabeter.

Det finns stora risker med de extrema rörelser vi ser växa idag. Men de gömmer sig inte i döda vinkeln. Det gör däremot svenskarnas religionsförakt. När friheterna börjar inskränkas, när de medborgerliga rättigheterna börjar naggas i kanten, är det där det börjar. Och Socialdemokraterna ville vara först på bollen.

Läs mer:

Shekarabi: »Religiösa friskolor ska bort«

Den perfekta skolstormen – om en muslimsk friskola som enat partierna