Same same, but different

Så var det lönerevision för de folkvalda igen.

Inget är som det brukar den här valrörelsen. Det får vi höra dagligen. Det, trots att Miljöpartiet talar om jordmoderns undergång, vänsterpartiet om sex timmars arbetsdag och förbud mot privat företagsamhet, Jan Björklund om ordning och reda i skolan, Kristdemokraterna om gamlingar och barnuppfostran, Moderaterna om tillväxt, skattesänkningar och hårdare straff, Sverigedemokraterna om invandring och Socialdemokraterna, i dag, om höjda skatter på banker och kapital.

Det är väl egentligen bara Centern som inte är old school, efter att plötsligt fått för sig att det inte räcker med att vara det tätaste partiet i världen. Det ska dessutom ha något det aldrig haft förut: en ideologi.

Mycket är helt enkelt precis som det brukar vara i den här valrörelsen. Och nu kommer den traditionella lönerevisionen igen.

Jag vet inte om det är något särskilt med kristdemokrater och redovisning. Man kan just nu får det intrycket. Först var det Penilla Gunther (nej, det saknas inget r. Hon stavar sitt förnamn så). I runda slängar 200 000 på hyrbilar, som hon delvis varit ute och kört i alldeles civilt. Det ger kanske inga inblickar i ett rafflande privatliv - enligt Aftonbladet gick en privat resa till ett dop, en annan hem från Gröna Lund – men visst, rätt ska vara rätt, som man brukar säga när man inte riktigt förmår hetsa upp sig.

Gunther hade spirande ambitioner att kliva fram som efterträdare till Göran Hägglund. Det blev inte så.

Sedan Caroline Szyber. Det är åtminstone lite mer glamoröst: hotell i Rom och Venedig. Ja, och så på västkusten. En del tycker det är glamoröst också.

”Jättekonstigt”, säger hon till Aftonbladet. Och det kan man förstås hålla med om.

Det finns förstås en tanke som man åtminstone måste lufta. Kristdemokraterna hänger på gärdesgården. Åker de ur riksdagen är det ett grundskott mot alliansen. Då finns de tre partier som har minst lätt att bli ense kvar. Aftonbladet är – på ledarplats men på senare år, med satsningar på sådant som Politism och en mer strömlinjeformad kader profilskribenter lite varstans – en tidning med en tydlig politisk profil. Kan det finnas något slags samband?

Säkert inte. Och förresten har ju lönerevisionen drabbat andra också.

Moderaten Michael Svensson gjorde inte särskilt mycket väsen av sig innan han gjorde det. Aftonbladet igen, förstås. Stora summor bilersättning har plockats ut, som borde ha blivit liggande. Det är en sådan där härligt sedelärande historia för oss som ogillar skärmblängande och suddiga gränslinjer mellan privat och offentligt: Svensson avslöjar sig bland annat genom att babbla om sin härliga Thailandssemester på Facebook, samtidigt som han enligt redovisningen skulle ha kört tur och retur Stockholm-Falkenberg.

”Slarv” är förklaringen. Och nog kan man ana att riksdagsförvaltningens byråkrati inte är alldeles lätt att bemästra. Å andra sidan är det svårt att tro att den är bökigare än, till exempel, de socialförsäkringssystem Svensson var vald att hantera. Så det kanske är lika bra att han ägnar sig åt något annat.

Det är förresten inte bara Aftonbladet som ägnar sig åt lönerevision. Dagens Nyheter gör det också, lite indirekt. Då drabbar det, hör och häpna, socialdemokraternas starkaste kort, Peter Hultqvist. Trots att han har hand om kulor och krut får han vara affischnamn för pensioner och allt möjligt, så poppis är han. Men DN har tagit reda på att hans pressekreterare, som beskrivs som gammal lobbyist, verkar ha fortsatt att småjobba lite i det egna företaget, överskrivet på familjemedlemmar, trots att hon varit i regeringens anställning. Det finns inget riktigt graverande, men man förstår att det gjorts en del pengar på, bland annat, Almedalsseminarier. Det är tillräckligt för att sätta sorgkant på Hultqvists naglar.

Inget är som det brukar, hör vi. Kanske är det just därför partierna låter så traditionella. Och kanske är det känslan av osäkerhet som gör den traditionella lönerevisionen för de folkvalda särskilt trivsam i år. Sverigedemokraterna kanske kan dra undan mattan för hela etablissemanget, men kvittojournalistiken, den består.