Skolinspektionens vuxna beteende

Det är inte alltid så kul att vara »den vuxne i rummet«. Ni vet hur det är: med vuxenheten kommer räkningar och bostadsrättföreningen, dagishämtning och julplanering. Ansvar, kort sagt. Något som de ännu inte vuxna ofta likställer med tråkighet. Det kan ibland vara lätt att hålla med dem.

Kanske var det så Skolinspektionen kände, när den satt i all sin tråkiga vuxenhet och granskade Nordic International School i Norrköping. Mer precist skolans »klädkod«, som det heter när alla vill undvika ordet »skoluniform« och glömt bort svenska uttryck som »klädselregler«.

Ljusblå pikétröja, marinblå cardigan och svarta inneskor är vad som gällt på skolan. Tröja och cardigan får alla elever utan kostnad. Den som bär något annat kan få en varning. Tre varningar ger kvarsittning.

Det var alltså detta Skolinspektionen hade att granska. Är något sådant tillåtet i Sverige?

Det är det inte, kom inspektionen fram till. En taleskvinna förklarade varför i radion:

»Det strider mot de grundläggande demokratiska värderingarna där du har rätt som människa att uttrycka hur du vill vara. Din frihet och din integritet ska inte, så att säga, begränsas av hur du ska klä dig när du går till skolan.«

Eleverna på skolan är mellan 10 och 15 år. De har alltså inte rösträtt. De få inte kära bil, köpa alkohol eller cigaretter, starta företag, adoptera barn, gifta sig eller ta ut pension. De är tvingade att gå i skolan. De flesta av dem får inte ens köra moped eller ha sex. Kort sagt har de obetydligt fler rättigheter än, till exempel, saudiarabiska kvinnor.

Men Skolinspektionen tänker åtminstone se till att de får klä sig som de vill. Av »demokratiska« skäl.

Det är jobbigt att vara vuxen. En stor del av tiden tvingas man ta ansvar för andra och förklara för dem varför de inte får göra som de vill. Gång på gång. Det är sällan uppskattat. Men det är en gammal tumregel som vi prövat oss fram till genom årtusendena: det är OK att göra skillnad på vuxna och barn. Mer än så, det är vuxnas skyldighet att våga vara så tråkiga att de gör skillnad på vuxna och barn. Och att de tar sig tiden att, om och om igen, förklara för barn varför de inte får bestämma.

Man kanske måste förlåta Skolinspektionen för att den i just det här fallet inte orkade med den rollen. Vi kan alla känna ett behov av att skaka av oss vuxenhetens ok, då och då. Det är ingen katastrof. Eller så är det det. Kanske ska vi förbereda oss på att Skolinspektionen härnäst tar itu med alla andra odemokratiska regler som barn lider under.

Tror ni att inspektörerna börjar med körkortet, spriten, rösträtten eller sexet?