Skolkrisen varar för evigt

Har man passerat 50 tänker man då och då på vilken inskription man vill ha på marmorfrisen ovanför koppardörrarna på det mausoleum man en dag ska vila i. I går fann jag en ny favorit på Expressens debattsida:

»Enbart en keps räcker förstås inte, skolans anpassningssvårigheter är mycket djupare än så.«

Man vill trots allt att sentenser av det här slaget både är sanna och en aning överraskande och jag tror att den här meningen uppfyller båda krav. Det enda som oroar mig är om den håller för evigheten.

Det är kampanjledarna bakom något som heter #rörinteminkeps, som formulerat meningen. De vill göra upp med »fördomar om att ett sådant hjälpmedel som kepsen skulle ha med uppfostran att göra«. Den amerikanska sportmössan är tvärtom ett pedagogiskt hjälpmedel i skolan, »en symbol för vikten av stöd och anpassningar, för många med egen erfarenhet av intrycksallergi är den ett viktigt tillgänglighetshjälpmedel«.

»Intrycksallergi« är olika tillstånd som ADHD, autism, eller annat.

Det finns förstås ingen anledning att tvivla på att debattörerna har rätt i sak: drar man ner en keps tillräckligt djupt hjälper det säkert till att stänga ute en mängd störande stimuli, oavsett vilken diagnos man har. Ett alternativ vore förstås att man återgår till den äldre modellen där »intrycksallergin« hanteras genom att läraren tillåts upprätthålla ordning, lugn och ro i klassrummet och eleverna uppmuntras att ägna sig åt sina uppgifter, snarare än åt varandra och sina telefoner. Men är det något mänskligheten borde ha lärt sig vid det här laget, är det att det inte tjänar något till att låta sig förföras av utopier.

Vägen till dagens klassrum har kantats av finurliga läroplaner och ingen kan längre göra dem ogjorda.

Ju mer jag tänker på saken, ju säkrare blir jag på att sentensen kommer att hålla, åtminstone för en svensk publik. Den svenska skolans kris är trots allt evig och vi svenskar har en enastående och tidlös förmåga att fokusera på det perifera när vi ska ta oss an våra problem. Tesen att framtidens bildning hänger på en sportmössa, borde kunna sysselsätta svenska skoldebattörer, åtminstone fram till nästa sekelskifte.