Skumma dödsfall hos försvarsjätten Saab

Ett psykiskt sammanbrott, sedan ett fall från en hög höjd. Självmord benämns det i efterhand. Dokumentären Wormword, som finns på Netflix, tecknar historien kring Frank Olson, den amerikanske vetenskapsmannen som var involverad i ett hemligt forskningsprogram kring biologisk krigsföring. Fallet har decennier på nacken: 1953 ska Olsen, ovetandes, fått i sig LSD och nio dagar senare hoppat från ett hotellrum i New York. Vad som först sades var ett självmord hade alla tecken på ett mord som försökte döljas.

Titeln på dokumentären Wormwood – malört på svenska – syftar på en Shakespeare-tragedi. När Hamlet ser en grupp skådespelare återge mordet på hans far säger han: ”Malört! Malört!”. Kryddans bittra eftersmak är sedan antiken metaforiskt liktydig med något obehagligt.

Obehaget när man läser måndagens Dagens Nyheter kan målas i samma bittra nyanser. I en gedigen genomgång återges ödet hos två anställda på vapentillverkaren Saab. Händelseförloppet till det yttre påminner om Frank Olsens dödsfall.

Anders Jonsson, 36-årig tvåbarnsfar, befinner sig på resa i Sydkorea där han är ansvarig för sluttesterna av vapensystemet som landets försvar köpt. Han befinner sig på Saabs kontorshotell i Busan den 18 januari i år. Där faller han från sjunde våningen, mot sin död. Bara några timmar före kontaktar han sin far: “Pappa kom och hämta mig”.

Tio år tidigare i Malaysia. Mats-Ola Calissendorff, en av Saabs mest rutinerade serviceingenjörer, hade varit på plats i Malaysia flera månader för att utföra service på delar av Saabs marina vapensystem som köpts in.

Efter en smärre olycka blir han kvar på sjukhus och 18 dagar senare är han ännu inte frisk, tvärtom om skakar och hallucinerar han när personalen hittar honom i rummet. Även han ringer sin far, lämnar ett röstmeddelande på mobilsvaret: “Snälla kom och hjälp mig”.

I december 2008 dör Mats-Ola Calissendorff efter ett fall från sjukhusets åttonde våning.

Malört! Malört!

Parallellerna är övertydliga. Det finns mycket märkliga omständigheter som Saab inte gjort något för att försöka klarlägga. Vare sig för familjerna, som DN pratat med, eller för journalisterna som velat undersöka det vidare.

Ett tredje fall rörande Saab – en arbetsplatsolycka i Saudiarabien – visar på ett företag som ignorerar sina rutiner så fort man lämnar hemlandet. Närmast att man färdats bak i tiden vad gäller säkerhetsarbete.

Men om vi ska sätta Saabs verksamhet i ett sammanhang, särskilt fallet i Sydkorea. Givet vad vi vet om utländska underrättelsetjänster torde det inte vara orimligt att Saabs aktivitet i landet torde vara något som Nordkorea fäste särskild uppmärksamhet vid. Verksamheten stoppas inte, men signalfaktorn är enorm vid en lyckad operation.

Nordkorea har inte heller visat sig vara främmande för attacker mot enskilda individer. För några år sedan greps en torped i Seoul i Sydkorea, som var på väg att giftmörda Park Sang-hak, en aktivist som med luftballonger skickat flygblad in i Nordkorea.

Vapnet var bland annat en spetsig penna. Angreppet skulle först bara upplevas som ett nålstick, därefter skulle giftet verka med först muskelparalysering följt av kvävning.

Andra vapen i den nordkoreanska arsenalen är kidnappningar. Sedan 1970-talet rör det sig om minst 17 fall, möjligen uppemot 100 fall. Mot denna bakgrund, denna typ av aktivitet, kan det alltså resas en del misstankar mot den sydkoreanska grannen.

Saab vill inte kommentera dödsfallen i Sydkorea och Malaysia.
”Jag kommer inte att prata med media om enskilda medarbetare och tragiska händelser som har drabbat våra medarbetare”, sa Saabs presschef Ann Wolgers.

Men för de efterlevande har det fått stora konsekvenser att dödsfallen betecknas som självmord; bortsett från att känslan av att historierna sopas under mattan rör det också ren ekonomi; i försäkringssammanhang är det påtaglig skillnad på mord och självmord.

Som arbetsgivare framstår Saab som blasé och ignorant. Så mycket för de politiska rekryteringarna; Ann Wolgers var för bara ett år sedan Stefan Löfvens mediestrateg.

Men även om man säljer vapen behöver man inte ha en skum inställning till sin omvärld.
Anställda på Saab lär knappast vilja att om de skulle förolyckas vill att det hela ska slätas över som det görs nu.

* * * *

Blev de två svenska Saab-ingenjörerna mördade? Det är något svensk polis rimligen borde undersöka. Om vi ställer historierna mot varandra kan man dra paralleller till Frank Olsens dödsfall 1953, där det tycks finnas kopplingar till LSD.

Blev svenskarna möjligen utsatta för hallucinogena droger? Bägge tycks ha varit i psykiskt dåligt skick och Calissendorff fick även det antipsykotiska läkemedlet haloperido.

Det finns kraftfulla psykotiska droger såsom PCP (på svenska fencyklidin). PCP kan vid stora doser medföra koma och andningsdepression. Det förekommer även långvariga psykoser som håller i sig i flera dagar. Drogen kan dessutom absorberas genom huden; förrädiskt enkel spridning.

Malört! Malört! Att tio år hunnit passera utan bolaget eller svensk polis gått till botten med Saab-anställdas dödsfall är inget annat än skandal.